JOHANNES, 16. dem BkaU sända i mitt namn, han skall lära eder allt ooh påminna eder allt, hvad Jag bar sagrt eder.
Frid efterlämnar jag
åt eder, min frid gifver jag eder ; icke gifver jag eder, såsom världen gif- ver. Edert hjärta vare icke oroligt, ej heller f ör- sagdt.
I haf ven hört, att jag
har sagt eder: Jag går bort och kommer åter till eder. Haden I mig kär, så skuUen I haf va gladt eder, att jag går till Fa- dern, ty min Fader är stör- re än jag.
Och nu har jag sagrt eder
det, f önttn det sker, på det att I skolen tro, när det har skett.
Härefter skall jag icke
tala mycket med eder, ty världens furste kommer, och i mig har han intet. dl Men på det att världen må förstå, att jag har Fa- dern kär och gör, såsom Fadern bar bjudit mig: stan upp, låtom oss gå här- ifrån.
KAPITLET.
Författning af Je*u afOudtord tiU Utrfungame. T. 96, 27 och 18 kap. 1-4 Ev. MunmA S. tiV) Joh. 10. SO. Off) Joh. n, SI. mil. (31) Joh. 10, 18. WBom. 6, 5. 11, U. (8) Joh. 13, JAG är det sanna vinträ- det, och min Fader är vingårdsmannen.
Hvar och en grren i mig,
som Icke bär frukt, den ta- ger han bort, och hvar och en, som bär frukt, den ren- sar han, att den må bära mera frukt.
Redan nu aren I rena
för det ords skull, som jag har talat till eder.
Förblifven i mig, och
jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt af sig själf , med mindre han f ör- blifver i vinträdet, så icke heller I, med mindre I för- blifven i mig.
Jag är vinträdet, I aren
grenarna; den som förblif- ven i mig och jag i honom, han bär mycken frukt, ty mig förutan kunnen I intet göra.
Om någon icke f örbllf-
ver i mig, är han utkastad, såsom grenen, och förtor- kad, och man samlar dem tillhopa och kastar dem 1 elden, och de brinna.
Om I förbUfven i mig,
och mina ord förblifva i eder, allt hvad I viljen, skolen I bedja, och det skall ske eder.
Därigenom är min Fader
förhärligad, att I bären mycken frukt, och I sko- len bllfva mina lärjungar. . Ap. o. 15, 9. (6) Matt. 8, 10. ,1». (7) Joh. 16, 28, aO. iJoh. 3, . (8) Matt. 6, 16. 1 Petr. 2, 12.
