APOSTLAGÄRNINGARNA, 9. och kom in i huset och lade sina händer på honom och sade: Saul, min broder. Herren har sändt mig, Jesus, som syntes dig på vägen, där du kom, pa det att du skall få din syn igen och uppfyllas med den He- lige ^de.
Och strax föll ifrån
hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn igen och stod upp och vardt döpt.
Och han tog sig mat och
stärkte sig. OchSaulusvar några da- gar med de lärjungar, som voro i Damaskus ;
och strax predikade han
i synagogorna Jesus, att han var Guds Son.
Och alla, som hörde
honom, blefvo bestörta och sade: Är icke detta den, som i Jerusalem för- ödde dem, som åkalla det- ta namn? Och hit hade han kommit i af sikt att föra dem bundna till öf ver- steprästema.
Men Saulus tilltog i
kraft mer och mer och för- bryllade de judar, som bod- de i Damaskus, bevisande, att denne var Kristus.
Men efter många da-
gars förlopp rådslogo ju- darna sinsemellan om att döda honom.
Och deras anslag vardt
bekant för Saulus; och de höllo vakt vid portama (21) Ap. G. 28, 9 f . (24) 2 Kor. 11, dag och natt för att döda honom.
Men en natt togo lär-
Jungame och släppte ned honom genom muren, ned- hissande honom i en korg.
Och när han kom till
Jerusalem, försökte han att sluta sig till lärjungar- ne, men de voro alla räd- da för honom, emedan de icke trodde, att han var en lärjunge.
Men Bamabas tog ho-
nom till sig och förde ho- nom till apostlame och för- täljde för dem, huru han hade sett Herren på vägen, och att han hade talat med honom, och huru han i Da- maskus hade frimodigt ta- lat i Jesu namn.
Och han gick ut och in
med dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.
Och han talade och tvi-
stade med de grekiska ju- darne, men de sökte efter att döda honom.
Och när bröderna märk-
te det, förde de honom ned till Cesarea och sände ho- nom bort till Tarsus.
Så hade nu församlin-
gen frid öf ver hela Judéen och Galiléen och Samarien, uppbyggande sig och van- drande i Herrens fruktan, och tillväxte genom den Helige Andes bistånd.
Och det begaf sig, att
. (26) Gal. 1, 18. 267
