APOSTLAGÄKNINGABNA, 19. togr dukar och skört, som hade kommit vid hans kropp, och lade dem på de sjuka, och sjukdomarna öfverjfåfvo dem, och de onda andarne f oro ut från dem.
Äfven några .af de
kringvandrande judiska besvärjarne togo sig före att nämna Herren Jesu namn öf ver dem, som hade de onda andame, sägande : Vi besvärja eder vid Jesus, hvilken Paulus predikar.
Och det var sju söner
af Skevas, en judisk öf ver- stepräst, som gjorde detta.
Men den onde anden
svarade och sade till dem : Jesus känner jag, och Pau- lus vet jag af, men h vilka aren I?
Då sprang mannen, i
hvilken den onde anden var, på dem och vardt dem öf vermäktig och våldförde sig på dem, så att de, nak- na och sårade, flydde bort ur det huset.
Och detta blef bekant
lör alla, både judar och greker, som bodde i Efe- sus, och räddhåga föll öf- ver dem alla, och Herren Jesu namn vardt prisadt;
och många af dem, som
trodde, kommo och bekän- de och yppade sina gärnin- gar.
Och flera, som hade öf-
vat vidskepliga konster, (21) Ap. G. 18, n. Rom. 15, SS. buro ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn, och när man sam- manräknade deras värde, fann man det uppgå till femtio tusen silfverpen- ningar.
Så mäktigt växte Her-
rens ord och visade sin kraft.
Men då detta hade
skett, föresatte sig Paulus i anden att genom Mace- donien och Akaja fara till Jerusalem och sade : Sedan jag har varit där, måste jag ock se Rom.
Och till Maoedonien
sände han två af sina med- hjälpare, Timoteus ochE- rastus, men själf stannade han för en tid i Asien.
Vid denna tiden vardt
ett icke litet buller om den vägen.
Ty en viss Demetrius,
en guldsmed, som förfär- digade Dianatempel af silf- ver, skaffade icke ringa vinst åt handtverkame.
Dessa och de arbetare,
som sysselsatte sig med dy- likt arbete, kallade han till- samman och sade : I män. I veten, att vi haf va vår utkomst af detta arbete,
och I sen och höreb.
att denne Paulus, icke blott i Efesus utan i nästan hda Asien, har öfvertalat och f örvändt mycket folk, su- gande, att de icke ttro gu<- »L9,1.
