APOSTLAGÄRNINGARNA, 21. eder sjftlf va och p& hela hjorden, i hvilken den Helige Ande har satt eder till biskopar*, att vårda Guds församling, hvUken han har förvärfvatsigmed sitt eget blod.
Ty jag vet, att efter
min bortgång skola svåra Ulf var inkomma bland eder, h vilka icke skola sko- na hjorden,
och ur eder egen krets
skola män uppstå, som skola tala det f Orvändt är för att draga lärjungame efter sig.
Vaken därför, ihågkom-
mande, att jag i tre årstid, natt och dag, icke har låtit af att under tårar förmana hvar och en.
Och nu anbefaller jag
eder, mina bröder, åt Gud och åt hans nåds ord, som förmår uppbygga eder och gif va eder arf vet bland alla dem, som äro helgade.
Silfver eller guld eller
kläder har jag af ingen be- gärt.
Men I veten själf va, att
dessa mina händer hafva gjort tjänst för mina behof och för dem, som hafva va> rit med mig.
I allt har jag visat eder,
att så må£{te man arbeta och antaga sig de svaga (29) Matt. 7, 16. 2Petr.2,J. (30)
Joh. 2, 19. (31) Ap. G. 1». 10.
(32) Ef. 1, 18. (33) 1 Kor. 9, ii 2
- Tillsynin^m&n, förest&ndare.
och ihågkomma Herren Jesu ord, att han själf sade : Saligare är gif va än taga.
Och när han hade sagt
detta, föll han på sina knän och bad med dem alla ;
och det vardt stor gråt
bland dem alla, och de f öllo Paulus om halsen ooh kys- ste honom ömt,
sörjande mest för det
ordets skull, som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så följde de honom till skep- pet.
KAPITLET.
Paulna reser tiU JeruMlem. Jth darru vif^a dSda honom. Man h^ $ätte» i /ängélae. SEDAN vi nu hade skilt oss från dem och af- seglat, foro vi rätt fram och kommo till Kos, och dagen därefter till Ro- dus, och därifrån till Pa- tara.
Och då vi funno ett
skepp, som skulle f&ra öf- ver till Fenicien, gingovi ombord därpå och afseg- lade.
Och då vi hade fått Cy-
pern i sikte, lämnade vi det på vänstra handen och seg- lade till Syrien och landade vid Tyrus, ty där lossade skeppet sin last. Kor. 11. 9. 12,13. ^)Ap.O. UL 3. 1 Kor. 4, 12. 1 Te». 2, 9. S Te6s.3,8.
