I. KORINTIERNA, 12. hända, men Anden är den- samme.
Och ämbetena äro mån-
gahanda, men Herren är densamme.
Och kraftverkningama
äro mångahanda, men det är samme Gud, som verkar allt i alla.
Men åt hvar och en gif-
ves Andens uppenbarelse till gagn.
Ty åt en gifves genom
Anden att tala vishet, åt en annan att tala kunskap efter samme Ande,
åt en annan tro genom
samme Ande, åt en annan gåfvorna att bota sjuka genom samme Ande,
åt en annan kraftverk-
ni ngar, åt en annan pro- fetia, åt en annan bedö- mande af andar, åt en annan åtskilliga slags ta- lande med tungor*, åt en annan uttydningen af det med tungor talade.
Men allt detta verkar
den ene och samme Anden, utdelande åt hvar och en sitt, såsom han vill.
Ty likasom kroppen
är en och har många lem- mar, men alla lemmarna i kroppen, fastän de äro många, äro en kropp, så är det ock med Kristus.
Ty i en Ande hafva vi
■ (5) Rom. 12, 7 f. Ef. i, 11. (9) Mark. 16, 18. Lak. 10, 9. Jak. 5,
f. (10) Ap. G. 6, 8. (11) 1 Kor.
- Se Ap. G. 10, 46.
alla blifvit dOpta tiU en kropp, antingen vi äro ju- dar eUer greker, ti^ar el- ler fria, och hafva alla druckit af en Ande.
Ty kroppen är icke hel-
ler en lem utan många.
Om foten skulle säga:
emedan jag icke ttr hand, så tillhör jag icke kroppen, skulle han därför icke till- höra kroppen ?
Och om örat skulle fit-
ga: emedan ja«r icke ttr öga, så tillhör jag icke kroppen, skulle det därför icke tillhöra kroppen ?
Om hela kroppen vore
öga, hvar blef ve då hör- seln? Vore han hel och hållen hörsel, hvar blefve då lukten?
Men nu har Gud satt
hvar och en af lemmarna i kroppen, såsom han har velat.
Och om alla lemmarna
vore en enda lem, hvar blefve då kroppen ?
Men nu äro väl lem-
marna många, men krop- pen är en.
ögat kan icke säga till
handen : jag behöf ver dig icke, ej heller huf vudet till fötterna: jag behöfver eder icke*
Utan fastmer äro ^
kroppens lemmar n^viB^ M .. ^.. ,, .. (12) Rom. ll»4t. Ef, 4, 16_. , (18)__Kf. 2, 14 f. »i , 11. Gal. 3, 28.
