I. KOKINTIBRNA, 14. han tillrttknar icke det on- da.
Han gläder sig iclce öf-
ver orättfärdigheten, men han gläder sig med sannin- gen.
Han fördrager allting,
han tror allting, han hop- pas allting, han tål allting.
Kärleken upphör aldrig ;
men profetiorna, de skola försvinna ; talandet med tungor, det skall taga slut ; kunskapen, han skall för- svinna.
Ty vi förstå endels och
profetera endels.
- 10 Men när det kommer,
som Hr fullkomligt, då skall det försvinna, som är en- dels.
Då jag var barn, talade
jag som ett barn och hade sinne som ett barn och tänkte som ett barn, men sedan jag har blifvlt man, har jag lagt bort det barn- sliga.
Ty nu se vi genom en
spegel på ett dunkelt sätt men då ansikte mot ansik- te; nu känner jag endels, men då skall jag känna fullkomligt, såsom jag ock blif vit känd.
Men nu f örblif va tro,
hopp, kärlek, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.
KAPITLET.
Om de andeliga gåfvomaa rätta hruk m P8. 10. 3. 16, 4. 2 Joh. v. *. I Ord». 10, 12. (12) 2 Kor. 6, 7. d6a r^ »tmU om det, $om kSr tiU god ord- ning vid de kri9tna$ samnumiem- »ter. FAREN efter kärleken, sträf ven efter de ande- liga gåfvoma, dock mest efter att profetera.
Ty den, som talar med
tungor, talar icke för män- niskor litan för Gud, ty ingen hör honom, men i anden talar han hemlighe- ter.
Men den som profeterar,
han 4alar för människor till uppbyggelse och för- maning och tröst.
Den som talar med tun-
gor, han uppbygger sig själf , men den som profe- terar, han uppbygger för- samlingen.
Jag ville väl, att I alla
taladen med tungor, men hellre, att I profeteraden, ty den, som profeterar, är större än den, som talar med tungor, så f ramt han icke uttyder det, på det att församlingen må få upp- byggelse.
Men nu, mina bröder,
om jag komme till eder och talade med tungor, hvad gagn gjorde jag eder, om jag icke talade till eder an- tingen med uppenbar^se eller med kunskap eUar med profetia eUer med iHk» dervisning?
Huru skall dock, ontfli
S.18. 1 Joh. 8,2. iKor.^S. 14 1 Kof. 12, 3L (2) Ap. g! Jf^m
