I. KORINTIERNA, 14. och några olärda eller o- trogrna komma in, skola de icke säira, att I aren från edra sinnen ?
Om däremot alla profe-
tera och någon otrogen el- ler olärd kommer in, var- der han ogillad af alla och bedömd af alla.
Det, som är doldt i hans
hjärta, varder uppenbart, och så skall han falla på sitt ansikte och tillbedja Gud och förkunna, att Gud verkligen är i eder.
Huru är det dk, mina
bröder? När I kommen tillsamman, så har hvar och en af eder en psalm, han har en undervisning, han har en uppenbarelse, han har gåfvan att tala med tungor, han har ut- tydning; tjäne aUt tUl uppbyggelse.
Om någon talar med
tungor, så tale två eller högst tre hvar gång men en i sänder, och en uttyde ;
men är ingen uttydare
tillstädes, så tige han i för- samlingen och tale för sig själf och för Gud.
Men profeterna tale
två eller tre, och de andra döme därom.
Men om någon annan,
som sitter där, får en up- penbarelse, så tige den förste. (25) Ef. 6, 13. (28) 1 Kor. 12, 8 f. (30) 1 Teas. 6, 90. (33) 1 Kor. 11, . (34) 1 Mo0. 3. 10. 1 Kor. 11, 3.
Ty I kimnen alla, eo
efter annan, profetera, på det att alla må läras och alla förmanas;
och profeternas andar
äro profeterna undergif na.
Ty Gud är icke oord-
ningens utan fridens Gud.
Såsom i de heligas alla
församlingar, tige edra kvinnor i församlingarna; ty dem tillkommer icke att tala, utan må de vara undergif na, såsom ock la- gen säger.
Men vilja de lära något,
så fråge de hemma sina män; ty det är skamligt för kvinnor att tala i för- samlingen.
Eller har Guds ord ut-
gått från eder, eller har det kommit blott till eder?
Om någon menar ^
vara profet eller andelig, han må veta, att hvad jag skrifver till eder är Her- rens bud.
Men vill någon vara
okunnig härom, så vare han okunnig.
Därför, mina bröder,
sträfven efter att profe- tera och förmenen icke nå- gon att tala med tungor.
Men aUt må tillgå skick-
ligt och ordentligt.
KAPITLET.
KrUti upp$tåndHåe oeA de éSitufiirt- »fående upp9tåttdéta$. Ef. 5, 22. Kol. 8, 18. 1 Petr.t 1. (86) 1 Tim. 2, 11 t (87) » Kor.