på det att I icie genom oss skallen lida någon skada.
Ty den sorg, som är ef-
ter Guds sinne, kommer åstad bättring tUl fi^ls- ning, som man icke ångrar, men världens sorg kpm- mer åstad döden.
Ty se, just detta, att I
blefven bedröfvade efter Guds sinne, hvilken if ver har det icke åstadkommit hos eder, hvilket ursäk- tande, hvilken förtrytelse, hvilken fruktan, hvilken Ifingtan, hvilket nit. hvU- ken bestraffning I På allt 8Stt haf ven I bevisat eder vara rena i den saken.
Om jag skref till eder,
skedde det således hvar- ken för den f örorättandes eller för den förorättades skull, utan på det att eder ifver för oss skulle hos eder varda uppenbar inför Gud.
Fördenskull hafva vi
blifvit hugsvalade. Men jttmte denna vår hugsva- lelse hafva vi ännu mycket mer gladt oss öfver Titi glädje, emedan hans ande har blifvit vederkvickt af eder alla. U Ty om jag för honom har berömt mig något öf- ver eder, så har jag icke kommit på skam, utan li- kasom vi hafva talat allt i sanning för eder, så har m Fk. 51. Luk. 18, 18 t. II. KOKINTIERNA, 8. ock vårt beröm inför Titus blifvit en sanning.
Och hans hjärta är än-
nu mer vändt till eder, då han erinrar sig allas eder lydnad, huru I med fruk- tan och bäf van mottogen honom.
Jag gläder mig, att jag
i allt har godt mod med af - seende på eder.
KAPITLET.
l^ppmtming titt »tcmmarukott för de kristna i Jerusalem. MEN vi göra eder kun- nig, mina bröder, den Guds nåd, som har blifvit grtfven i Macedoniens för- samlingar,
att under mycken be-
pröfvelse i lidande deras öfverflödande glädje och deras djupa fattigdom har flödat öfver, så att de rik- ligen gif vit i enfald.
Ty efter förmåga, jag
betygar det, och öfver förmåga gåfvo de själf- mant,
bedjande oss med myc-
ken enträgenhet om den ynnesten att få deltaga i undsättningen till de heli- ga.
Och icke såsom vi hade
väntat, utan sig själf va gåfvo de först åt Herren och så åt oss genom Guds vilja,
på det att vi måtte upp-
(16) 2 Tom. 8, 4. Filem. v. 21. 8 Rom. 15, 28. (2) Rom. 12, 8.
