II. KOKINTIERNA, 12. nu till syner och uppenba- relser f Än Herren.
Jag känner en man i
Kristus, hvllken för fjor- ton år sedan — om han var i kroppen eller utom krop- pen, det vet Jag icke. Gud vet det — vardt uppryckt ända till tredje himmeln.
Och jagr vet, att densam-
me—om han var i krop- pen eller utom kroppen, det vet jaj? Icke, Gud vet det —
vardt uppryckt till pa-
radiset och hörde outsäsr- ligra ord, hvllka ingen män- niska får utsäga.
öf ver denne skall jag be-
rönmia mig, men Öf ver mig själf skall jag icke beröm- ma mig, om Icke af mina svagheter.
Ty om jag ville beröm-
ma mig själf, så vore jag icke fåvitsk, emedan jag då skulle tala sanning, men Jag af håller mig därifrån, på det att ingen må tän- ka om mig utöfver hvad han ser hos mig eller hör af mig.
Och på det att jag icke
skuUe f örhäfva mig öf ver de utomordentliga uppen- barelserna, gafs mig en påle för köttet, en Satans ängel, som skulle kindpu- sta mig, på det att jag icke skulle f örhäfva mig.
Om denne bad jag Her-
(6) 3 Kor. H, SO. («) 2 Kor. 10, 8. 11, 16. (11) 2 Kor. 11, 1, 6. 390 ren tre gånger, att han måtte vika fiån mig,
och han har sagt till
mig : Min nåd är dig nog, ty min kraft fullkomnas i svaghet. Därför skall jag hellre med största lust be- römma mig af mina svag- heter, på det att Kristi kraft må hvlla öf ver mig.
Därför finner jag väl-
behag i svagheter, i miss- handlingar, i vedermödor, i förföljelser och trångmål för Kristi skull, ty när jag är svag, då är jag stark.
Jag har blif vit fåvitsk i
att berömma mig, men I haf ven nödgat mig därtill. Ty jag hade bort förordas af eder, enär jag i intet bar stått efter de höga apost- lame, om än jag intet är.
En apostels tecken haf -
va bland eder blif vit gjor- da med allt tålamod ge- nom tecken och under och krafter.
Ty i hvad annat stycke
haf ven I väl blif vit efter- satta för de andra försam- lingarna än däri, att jag själf ej har legat eder tUl last ? Förlåten mig dcima oförrätt.
Se, nu för tredje gån-
gen är jag redo att komma tUl eder och skaU icke lig- ga eder till last; ty Jag söker icke edert utan eder, ty icke äro barnen skyl- (12)1 Kor.», 2. 2Kor.«,4. (I»« Kor. 11, 9. (U) 2 Kor. is, 1. i
