har ock Kristus fåfttnirt dött. % 3 KAPITLET. nruattning af läran amrättfOrdtg- gSrtUan af Pnm. Vers. 16-22 Ep. 18 S. eft. Tref*ld.v v. 23—29 Af tona. 2 åt^. 3 S. i Advent.
oförståndiga galater!
Hvem har tjust eder, inför hvilkas ögon Jesus Kristus förut blifvit må- lad såsom korsfäst?
Detta vill Jag allenast
veta af eder: Hafven I undfått Anden af lagens gärningar eller , af trons predikan?
Aren I så oförståndiga ?
I hafven begynt i Anden ; skolen I nu lykta i köttet V
Hafven I då förgäf ves
erfarit så mycket, om det eljest verkligen är f örgäf- ves?
Den som gifver eder An-
den och verkar krafter bland eder, gör han det ge- nom lagens gärningar el ler genom trons predikan ?
Likasom Abraham »trod-
de Gud, och det vardt ho- nom räknadt till rättfär- dighet.»
Veten därför, att de som
äro af tron, de äro Abra- hams barn.
Och emedan skriften
förutsåg, att det är genom tro. som Gud gör hednin- garne rättfärdiga, så gaf GALATERNA, 3. hon 1 förväg åt Abraham detta glada budskap: >I dig skola alla folk varda välsignade.»
Således blifva de, som
äro af tron, välsignade med den troende Abraham.
Ty alla de, som hålla
sig till lagens gärningar, äro under förbannelse, ty det är skrifvet: »Förban- nad vare hvar och en, som icke f örblif ver vid aUt det, som är skrifvet i lagens bok, så att han håller det !»
Men att ingen genom
lagen varder rättfärdig in- för Gud är uppenbart, ty »Den rättfärdige skall lef- va af tro.»
Men lagen är icke af
tron, utan »Den som håller det, han skall därigenom lefva.»
Kristus har f riköpt oss
från lagens förbannelse, då han vardt en förban- nelse för oss — ty det är skrifvet: »Förbannad är hvar och en, som hänger på trä» —
på det att Abrahams
välsignelse skulle tillfalla hedningarne i Kristus Je- sus, och på det att vi skulle undfå Andens löfte genom tron.
Mina bröder! Jag ta-
lar efter människosätt : In- gen gör ju en människas « m Ap. G. 15, 8 f. Ef. 1.1S. re) ai) Hab. 2. é. (12) 8 Mos. lS.f 1 Mofl. 16. 6. (7) Rom. 4, 11 f. (8) Hes. 20. 11. (18) 5 Mo«. 81, » I 1 Mos. 12, 3. (10) 5 Mos. 27, 26. (15) Ebr. 9, 17.
