GALATERNA, 4. Vers. 1—7 Ep. S. eft. Jul, v. 22-^1 Ep. Hidfasto-Sönd. MEN jag Säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen skillnad mellan ho- nom och en träl, ehuru han är herre öf ver allt,
utan han står under för-
myndare och förvaltare intill den tid, som är be- stämd af hans fader.
Sammalunda höllos ock
vi, när vi voro barn, i träl- dom under världens barna- läror.
Men då tiden var full-
bordad, sände Gud sin Son, född af kvinna, född under lagen,
på det att han skulle f ri-
köpa dem, som voro under lagen, att vi skulle få bar- naskapet.
Men emedan I aren barn,
har Gud sändt sin Sons Ande i edra hjärtan, som ropar : Abba, Fader I
Således är du nu icke
mera träl utan son ; och är du son, så är du ock arf- vinge genom Gud.
Men då, när I icke kän-
den Gud, voren I trälar under dem, som till sin na- tur icke äro gudar.
Men nu, när I hafven
lärt känna Gud, ja än mer, blif vit kända af Gud, huru kunnen I vända åter till desvaga och torftiga bar-
(3) Kol. 2, 20. (4) Ef. 1, 10. (5)
Joh. 1. 12. Gal. 8,28. (6) Rom. 8, 15. (8) 1 Kor. 12, 2. Ef. 2, 11 f. nalärorna, under hvilka I åter på nytt viljen blifva trälar?
I akten på dagar och
månader och högtider och år.
Jag fruktar för eder,
att jag måhända har arbe- tat f örgäf ves på eder.
a Mina bröder, jag beder
eder, blifven såsom jag, emedan ock jag är såsom I. I gjorden mig ingen orätt.
Och I veten, att jag
första gången i följd af en köttets svaghet predikade evangelium för eder.
Och det, som i mitt kött
var en frestelse för eder, f öraktaden I icke eller f ör- kastaden, utan I mottogen mig såsom en Guds ängel, såsom Kristus Jesus.
Hvar är då nu talet om
eder sälHiet? Ty jag gif- ver eder det vittnesbörd, att om det varit möjligt, haden I rif vit ut edra ögon och gif vit dem åt mig.
Har jag då nu blifvit
eder ovän, då jag sagt eder sanningen ?
De nitälska för eder,
icke rätteligen, utan de vilja afspärra eder, på det att I mån nitälska för dem.
Och godt är att alltid
nitälska i det goda, och (?) 1 Kor. 8, 8. Kol. 2, 20 f. O»} Rom. 14,5. Kol. 2, 16 f. (U)3UL 2,7. Matt. 10,40. Joh. M, 20.
