Sida:Normalupplagan (1911).djvu/509

Den här sidan har korrekturlästs
UPPENBARELSE, 1.

och makt i evigheters evighet! Amen. 1 Petr. 2, 5, 9. Upp. 5, 10.

7 Se, han kommer med skyarna, och alla ögon och de, som hafva stungit honom, skola se honom, och alla jordens folk skola jämra sig öfver honom; ja, amen. Dan. 7, 13. Matt. 24, 30. 26, 64. Sak. 12, 10. Joh. 19, 37.

8 Jag är A och O, begynnelsen och änden, säger Herren Gud, som är och som var och som kommer, den allsvåldige. Es. 44, 6. Upp. 21, 6.

9 Jag, Johannes, eder broder och delaktig med eder i bedröfvelsen och riket och tålamodet i Jesus Kristus, var på den ö, som heter Patmos, för Guds ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull.

10 Jag var i Anden på Herrens dag och fick höra bakom mig en stark röst, såsom af en basun,

11 som sade: Hvad du ser, skrif upp det i en bok och sänd henne till de sju församlingarna, till Efesus och till Smyrna och till Pergamus och till Tyatira och till Sardes och till Filadelfia och till Laodicea. Upp. 2,1,8,12,18. 3,1,7,14.

12 Och jag vände mig om för att se rösten, som talade med mig; och då jag vände mig om, såg jag sju gyllene ljusstakar

13 och, midt ibland de sju ljusstakarna, en som var lik en människoson, klädd i fotsid dräkt och omgjordad vid bröstet med ett gyllene bälte. Hes. 1, 26. Dan. 7, 13.

14 Och hans hufvud och hår voro hvita såsom hvit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom en eldslåga. Dan. 7. 9.

15 Och hans fötter liknade kalkolibanos[1], såsom hade den blifvit glödgad i en ugn, och hans röst var såsom en röst af mycket vatten.

16 Och han hade i sin högra hand sju stjärnor, och från hans mun utgick ett skarpt tveeggadt svärd, och hans utseende var såsom då solen lyser i sin kraft. Upp. 3, 1. 2, 12, 16. 19, 15, 21.

17 Och då jag såg honom, föll jag likasom död till hans fötter; och han lade sin högra hand på mig och sade: Frukta icke; jag är den förste och den siste Dan. 8, 18. 10, 10. Es. 44, 6.

18 och den lefvande; och jag var död, och se, jag är lefvande i evigheters evighet, amen; och jag har nycklarna till döden och dödsriket. Upp. 3, 7.

507
  1. Sannolikt en art metall.