MATTEI, 22.
Men då konungen griok
in för att bese gästerna, såg han där en man, som icke var klädd i bröllops- kläder,
och sade till honom:
Min vän, huru kom du härin, då du icke har bröl- lopskläder? Och han för- stummades.
Bå sade 'konungen till
tjäname : Binden hans händer ooh fötter och ka- sten honom i mörkret utanför. Bär skall gråten och tandagnisslan vara.
Ty många äro kallade
men få utvalda.
Bå gingo fariséerna
bort och rådslogo, huru de skulle snärja honom med ord.
Och de sände till ho-
nom sina lärjungar med herodianema, och de sade : Mästare, vi veta, att du är sannfärdig och lärer Guds väg rätt och sköter om in- gen, ty du ser icke till män- niskors person.
Säg oss därför: hvad
synes dig? Är det lofligt att gifva kejs€u:en skatt eller icke?
Men Jesus, som märkte
deras ondska, sade : Hvar- f ör f resten I mig, I skrym- tare?
Låten mig se skatte-
(U) 2 Kor. 6, 3. Kf . 4, 24. KoL 8, 10, 12. Upp. 3, é £. 1«, 16. 19, 8. (13) Matt. 8, 12. 13, 11 f . 25. 80. (M) Matt. 20, 16. (16) Mark. 12, 13
- I urskriften : dmar. Se sid. 46.
54 penningen. Och de räckte honom en penning *.
Och han sade till dem :
Hvilkens bild och öfver- skrift är detta?
Be sade till honom:
Kejsarens. Bå sade han tiUdem: Gtfven då kej- saren det kejsaren tillhörer och Gud det Gud tillhörer.
Och när de hörde det,
förundrade de sig och öf- vergåfvo honom och gingo sin väg.
På den dagen kommo
till honom sadducéer, som säga, att det icke gif ves någon uppståndelse, och frågade honom, sägande: Mästare! Mo- ses har sagt: »Om någon dör barnlös,^ skall hans broder såsom svåger taga hans hustru tiU äkta och uppväcka säd åt sin bro- der.»
Nu voro hos oss sju
bröder, och den förste gifte sig och dog, och eme- dan han icke hade någon afkomma,. efterlämnade han sin hustru åt sin bro- der.
Sammalunda ock den
andre och den tredje, allt intill den sjimde.
Men sist af alla dog ock
kvinnan.
När nu uppståndelsen
f. Lok. 20, 20 f. (81) Rom. 13, 7. (23) Mark. 12, 18 f . Lok. 20. 27 f. (24) 6 Moc 25, 6.
