MATTEI, 25. I redo ; ty den stund I icke menen kommer Människo* sonen.
Hvilken ttr nu den
trogrne ocA kloke tjänaren, hvilken hans herre har satt öfrer sitt husfolk för att gif va d^n deras mat 1 rätt tid?
SaUgr den tjänaren, hvil-
ken hans herre finner så grÖ- rande, när han kommer I
Sannerligen säger jag
eder : Han skall sätta ho- nom (Jfver alla sina ägo- delar.
Men om den onde tjäna-
ren säger i sitt hjärta : min herre dröjer,
och han begyimer slå
sina medtjänare och äter och dricker med de druck- na,
så skall den tjänarens
herre komma den dag han icke väntar och den stund han icke vet
och hugga honom i
stycken och gifva honom hans lott Ibland skrym- tame. Där skall gråten och tandagnisslan vara.
KAPITLET.
Jttiu» franutäUer Ukiuiaer om dt tto Jungflruma och om de betrodda punden och Ubrer om den yUereta Ven, 1—13 Ev. 87 S. efter Trefald., v. 14r-90 HOffm. 2 ktg. samma 8., v. Sl-48 Er. 86 B. efter Tief ald. skall himmelriket varda likt tie jung- {4B)LDk.l8,«af. 1 Kor. 4, 8. OkT kafet. 86, SI, 88. Lok. 88, 89 f. (Sll D^. f rur, som togo sina lampor - ochgingo ut att möta brud- gummen.
Men fem af dem voro
visa och fem f åvitska.
De fåvitska togo sina
lampor och togo ingen olja med sig;
men de visa togo olja i
sina käril tillika med sina lampor.
Då nu brudgummen
dröjde, blefvo de alla söm- niga och somnade.
Men vid midnattstid
vardt ett anskri : Se, brud- gummen I Gån ut att mö- ta honom.
Då stodo alla dessa jung-
frur upp och tillbedde sina lampor.
Och de fåvitska sade till
de visa: Gif ven oss af eder olja; tövara lampor slock- na.
Men de visa svarade och
sade: Nej, det torde då icke räcka till för oss och eder. Gån hellre till dem, som sälja, och köpen åt eder själf va.
Men under det de gingo
bort för att köpa, horn brudgummen, och de, som voro redo, gingo in med honom till bröllopet, och dörren tillstängdes.
Sedan kommo ock de
andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, låt upp för oss I Matt. 8. 18. 18,48. 85,30. 95 (IDLak. 13, 85 f . 61
