MATTEI, 26. ska vittnen framträdde, funno de intet. Men slut- ligen framträdde två fal- ska vittnen
och sade: Denne har
sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det.
Och öfversteprästen
stod upp och sade till ho- nom: Svarar du intet till det, som dessa vittna mot dig?
Men Jesus teg. Och öf-
versteprästen svarade och sade till honom: Jag be- svär dig vid den lefvande Guden, att du säger oss, om du är Kristus, Guds Son.
Jesus sade till honom
Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på kraftens högra sida och komma på himmelns skyar.
Då ref öfversteprästen
sönder sina kläder och sade: Han har hädat. Hvad be- höfva vi mera några vitt- nen ? Se, I haf ven nu hört hans hädelse.
Hvad syneseder? Men
de svarade och sade: Han är skyldig till döden.
Då spottade de honom
i ansiktet och slogo honom med knytnäfvama, och ^$1} Joh. 2, 1». (68) Lakja^WJ. (M) Pft. 110,1. Matt. 16, S7. Si, 90. &, 31. Kom. 1«, 10. 1 Teas. i, 16. Upp. 1, 7. (67) Bb. 60, 6. Mirtt. somUga kindpustade ho- nom
och sade: Profetera
för oss, Kristus, hvem det var, som slog dig.
Och Petrus satt utan-
för på gården, och en tjän- stekvinna kom till honom och sade: Du var ock med Jesus, gallléem.
Men han nekade inför
alla och sade: Jag vet icke hvad du säger.
Och när han hade kom-
mit ut 1 porten, såg honom en annan kvinna och sade till dem, som voro där: Denne var ock med Jesus, nasaréen.
Och åter nekade han
och svor: Jag känner icke människan.
Och litet därefter gingo
de fram, som där stodo, och sade till Petrus: För visso är du ock en af deni, ty äfven ditt uttal röjer dig.
Då begynte han förban-
na sig och svärja: Jag känner icke människan. Och strax gol hanen.
Då kom Petrus ihåg
Jesu ord, hvilka han hade sagt honom: Förrän ha- nen har galit, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bitter- ligen. , 90. Lok. 22, 63 f . (O») Mark. U 66 f . Lok. 22, 6S f. Joh. 18. 17, 25 f . (76) Matt. 26, 3i. ^
