MATTEI, 28. g&n och bevaken bäst I kiinnen.
Och de gingo bort och
bevakade firrafven med vakten, sedan de hade för- seglat stenen.
KAPITLET.
Jenu upp$tår /rån de döda, gifvtr ISriungamt det titta uppdriiget, inttiflar läroämbetet och dOpelten. Ven. 1—% HOgm. 8 krg. Påskdagen, v. 9—15 H&sm. 2 keg. Annand. I^Lsk, T. 18— ao nögm. 2 årg. Tre£ald. SOnd. MEN vid sabbatens slut, 1 srryningen till första dagen 1 veckan, gingo Ma- ria Magdalena och den an- dra Maria för att bese grafven.
Och se, det vardt en stor
jordbttf ning, ty en Herrens ttngel steg ned från him- meln och gick och bortväl- trade stenen från dörren och satte sig på honom.
Och hans utseende var
såsom en ljungeld och hans klädnad hvit såsom snö.
Och väktarne skälf de a£
fruktan för honom och vordo såsom döda.
Men ängeln svarade och
sade till kvinnorna: Radens icke I ; ty jag vet, att I sö- ken Jesus, den korsfäste.
Han är icke här, ty han
är uppstånden, såsom han hade sagt. Kommen och sen rummet, där Herren har legat ;
och gån strax och sägen
S8Ktfk.l8.2f. LDk.84.1f. Joh. aO.lf- W>M»ti. 12,40. 16.21. 17, 2S. (7) Matt. 26. S2.~ (9) Miirk. 16.
hans lärjungar, att han är uppstånden från de döda. Och se, han går före eder till Galiléen ; där skolen I få se honom. Se, jag har <9agt eder det.
Och de gingo hastigt ut
från grafven med rädd- håga och stor glädje och lupo att kungöra det för hans lärjungar.
Men när de gingo att
kungöra det för hans lär- jungar, se, då mötte Jesus dem och sade : Hell eder I Och de gingo fram och fat- tade om hans fötter och tillbådo honom.
Då sade Jesus till dem :
Radens icke ; gån och kun- gören det för mina bröder, att de må gå till Galiléen ; och där skola de få se mig.
1 Och under det de gin-
go, se, då kommo några af vakten till staden och kun- gjorde för öf verstepräster- na allt det, som hade händt.
Och de församlade sig
med de äldsta, och de höllo råd x)ch gåf vo en stor sum- ma penningar åt krigs- männen
och sade: Sägen, att
hans lärjungar kommo om natten och stulo honom bort, medan vi sof vo.
Och om detta kommer
för landshöfdingens öron, vilja vi ställa honom till-
t (10) Joh. 20, 17. Ap. G. 1, 8.
13,31. 1 Kor. 15,5. (12) Matt. 27. 61.
-
