MAKCI, 7. signade och bröt bröden och gaf åt sina Iflrjungar, att de skulle Ifigga fram för dem, och de tva fiskar- na skiftade han åt alla.
Och de åto alla och blef -
Yomättcu
Och de upphämtade tolf
korgrar, fulla med stycken, äfven af fiskarna.
Och de, som hade Ktit
bröden, voro omkrinsr fem tusen mttn.
Och strax nödgrade
han sina lärjungar att stiga 1 båten och fara för- ut till andra stranden, till Betsaida, till dess han själf hade skilt folket ifrån sig.
Och när han hade tagit
af sked af dem, gick han bort på berget för att bedja.
Och när det hade blifvit
afton, var båten midt på hafvet, och han var allena på land.
Och han såg dem vara i
nöd på färden, ty vädret 1^ emot dem. Och han kom vid fjärde nattvak- ten till dem, gående på haf- vet, och han ville gå förbi dem.
Men när de sågo honom
gå på hafvet, trodde de, att det var en vålnad, och upp- gåfvoettrop;
ty de sågo honom alla
och blefvo förskräckta. Och strax talade han med dem och sade till dem: (46) Matt. U, 83 f. Joh. 6, 16 f. Våren vid godt mod; det är jag, radens icke.
Och han steg upp i bå-
ten till dem, och vädret stillade sig, och de blefvo Inom sig öfvermåttan häp- na och förundrade sig ;
ty de hade icke fått för-
stånd genom det, som hade skett med bröden, ty deras hjärta var f örstoc- kadt.
Och då de hade farit öf-
ver, kommo de till landet Gennesaret och lade där i hamn.
Och när de gingo ut ur
båten. Igenkände folket honom strax ;
och de lupo omkring!
hela den trakten och be- gynte bära omkring de sju- ka på sängar dit, där de hörde att han var.
Och hvarhelst han in-
gick i byar eller städer eller gårdar, lade man de äjuka på torgen och bad honom, att de åtminstone måtte få röra vid det yttersta af hans klädnad ; och så mån- ga, som rörde därvid, blef- vo helbrägda.
KAPITLET.
Jeaxu "bestraffar /ariaéemas och de »krffOärdas skrymteri', bönhör den kananeUka kvinncm och botar en dö/sttun. Vers. 1—23 Höipm. 8 krg. 17 S. eft. Trefald., v. 31—87 Et. 12 S. efter Trefald. OCH till honom försam- - lades fariséerna och 7 Matt. 16, 1 f .
