Landtbrukarens spalt.
Af P. J
Hönsgården.
Höns borde alla på landsbygden ega. Hönsskötseln kan gifva mycket god inkomst, och om allmän, skulle den blifva af stor betydelse för landet i sin helhet. Men hönsen skola då skötas rationellt, och det första villkoren derför är att inrätta en hönsgård. Att hafva hönsen i bur i ladugården medför många olägenheter, bland andra att nötkreaturen blifva oroade; få hönsen dertill springa lösa bland kreaturen, så mycket förkastligare. Detta gäller lika mycket om gårdsplanen och trädgården såsom hönsgård.
Hönshuset skall ligga på en vacker, fri plats. En yta af 4 och en half fots längd och 1 och en half fots bredd behöfs för hvarje höna. Husets vägghöjd bör vara 6 fot. Fönstren sättas så högt som möjligt. Golfvet göres helst af cement; det bör slutta åt sidorna och förses med rännor som medelst rör mynna ut på bakgården. Cementgolf äro lättare att rengöra, qvarhålla fuktighet mindre och utestänga råttor bättre än trägolf. Blifva de kalla om vintern, så hjelpes detta genom att beströ dem med torfstybb, sand, aska o. d., hvilka ämnen blandas med något kalk; allrabästa ströet är gammalt kalkbruk. Huset skall vara försedt med ventiler, och fönstren skola kunna öppnas. Byggnadsmaterialet kan vara bräder, då väggar oh tak kalkrappas invändigt, men helst tegel. Dubbla brädväggar med backelse o. d. emellan som fyllning äro ej bra, emedan ohyra då samlas. Taket täckes med asfaltpapp, och utsprång böra finnas.
Sittplatserna böra anbringas 3 fot från golfvet som utgöres af 1 och en fjerdedels tums rundt virke. Sittställningarnas längd bör vara 10 fot med minst 1 och en fjerdedels fots afstånd mellan hvarje stång; de böra ha sin plats midt i huset. Alla stängerna böra sitta lika högt, ty annars oro hönsen hvarandra under sträfvan att komma upp till den högsta stången. Äggrederna anbringas på bakväggen och sidoväggarne. Cement- och smörtunnor kunna användas dertill, och de kunna äfven utgöra liggplatser för hönsen. Sådana små tunnor böra under vår och sommar utsättas i det fria under ett träd eller en buske på ett afsides ställe, ty hönsen lägga gerna äggen der. Anordningarne böra gerna vara sådana, att hönsen så mycket som möjligt kunna lefva i det fria och äfven sjelfva skaffa sig föda. Den tunna, som användts för äggläggningen kan begagnas till rum för hönan och kycklingarne. Den ställes då på ett lugnt ställe inom hönsgården och omgifves med stängseltråd. Naturligtvis skola sådana tunnor vara afskurna på midten, ställas med botten uppåt och vara på sidan närmast marken försedda med en tillräckligt stor öppning.
Mat- och vattenbehållare skola finnas inom hönshuset, ty fodret bör aldrig strös på golfvet. Dessa kärl böra helst vara af galvaniseradt jern; äro de af trä, måste rengöringen vara desto noggrannare, ty eljest uppstår syra.
På hönsgården böra öfvertäckta platser åstadkommas och under dem lägges and, aska o. d. för hönsen att röra sig i; vanligen göra de sig sjelfva tillfälle att rensa fjädrarne, med regn och frost kunna göra marken otjenlig derför. Om vintern strös inne med halm, hackelse eller, om sådant finnes, färsk tång, barkaffall o. d., hvilket gifver hönsen tillfälle till god rörelse, då de icke kunna vistas ute.
Fodret bör äfven utgöras af rotfrukter och sådant grönfoder som kan förvaras under vintern; dermed besparas ett mål med säd om dagen. Kokt potatis är ett utmärkt foder, så äfven hästkött och kokt fisk. Köksaffall, slagteriaffall o. d. besparar mycket annat och dyrare foder.
Erfarne hönsskötare anse eldning i hönshuset skadlig, emedan hönsen deraf blifva ömtåliga; i stället förordas att djurvärme ledes från stall eller ladugård, om så kan anordnas.
För äggproduktionen väljas helst följande raser: Italiensk, Leghord, (Livorno), Spansk, Minorka eller Andalusisk. För köttprodukten eller inkomst af kycklingar väljas deremot de franska raserna: La Fléche och Houdan eller den engelska Dorkingrasen. Men den senare rasens kycklingar äro svåruppfödda. De förstnämnda raserna lemna äfven mycket ägg.
Den ras man valt skall förbättras genom urval. Att kasta om från ras till ras är dyrbart och vållar tidsutdrägt, innan en för lokalen god stam vinnes. Som ligghöns böra hållas Brahma, Plymouht eller Cochin China.
Export af såväl ägg som slagthöns har mycken framtid. Danmarks äggutförsel (mest till England och Förenta statena) är fyra milloner tjog, i värde tre och en half million kronor. Denna inkomst är hufvudsakligen de små landtbrukarnes, och utvecklingen till detta lysande ekonomiska resultat daterar sig från endast femton år tillbaka, då Danmarks äggutförsel var tjugofem tusen tjog.
Fjäderfäskötseln kan sålunda vara en god tillökning af ett lands hjelpkällor. Och då tiderna äro dåliga, böra medel, som årligen kunna inbringa ett folk flera millioner kronor, icke underskattas.
Storm.
Rim à la Beppo — Sommelius.
Genom dukla fönsterruter
Hör jag vinden, hur han tjuter
Likt en hungrande
Hop af vilda djur, som anar
Farans närhet; ilsket spanar
Öfver fälten, sina manar
Skaka rytande.
Arme vandrare, som nöden
Tvingat ur sitt bo, hvad öden
Går du ej emot! —
Projektiler genomsusa
Luften; hejdlöst fram de rusar
Kunna sätta (ej de krusa)
Gränser för din fot.
Hvaren, som i lä kan komma,
Skyndar sig och nästan tomma
Synas gatorna. —
Fruktande ej mer för pesten
Än herr Storm, objudne gästen,
Skirande mot sina nästen
Jaga foglarna.
Som de vore himlaborna
Hafvets vågor sig upptorna
Emot skyarna
Stackars sjömän! skutan bräcklig
Ger ej säkerhet tillräcklig;
Många få en död förskräcklig
Uti böljorna.
Tacksam, menska bör du vara.
Om i storm du slipper fara
Ur din kammare.
Om — när elementen rasa,
Sprida död, elände, fasa —
Du kan lugn framför din brasa
Sitta njutande.
J. W. H.
Smörkärnor för handkraft.
Den mycket använda holsteinska kärnan har förhållandevis ganska ringa afverkningsförmåga och tager i anspråk jemförelsevis mycken kraft. Kärningen är derför ett mycket tidsödande och ansträngande arbete.
Behofvet af en reform har ock gjort sig alltmera gällande. Många försök till frambringandet af bättre kärnor hafva misslyckats. En massa uppfinningar inom detta område hafva gjorts i Amerika och England. Ensamt i Amerika har under åren 1880—92 uttagits 2,250 patent å smörkärnor.
De s. k. rullkärnorna, som nu allmännast begagnas, äro rörliga kring en axel. Kärningen utföres genom de stötar och skakningar och den friktion grädden underkastas vid kärnans rotering.
En amerikansk kärna (en rullkärna) består af en rektangulär trälåda och kärnar smöret genom de stötar emot kärnans väggar och hörn, som grädden utsättes för under kärnans rotation. Den för afverkning i denna kärna, af den allmänna storleken, lämpligaste gräddmängden är 40 kilo en tredjedel af rymden. Mot denna kärna kan anmärkas, att den ej arbetar gräddan med samma kraft som den holsteinska, hvadan längre tid åtgår och att kärnan måste stannas någon gång under kärningen, äfven bidragande att förlänga kärningstiden. Dess fördelar äro att den förbrukar ytterst ringa kraft, är lätt att rengöra, utför ett godt arbete, och är synnerligen prisbillig. Denna kärna är typen för den i Amerika för närvarande mest använda.
Den i England mest omtyckta handkärnan, Viktoriakärnan, liksom föregående en rullkärna, utgöres af en kring tvenne axeldelar roterande tunna; vingar eller slagar finnas icke. Kärningsbarbetet sker dermed, att grädden under tunnans rörelse, hvilken sker i linie med tunnans längd och hvarför locket fästes med gummipackning och skrufvar, slungas från den ena bottnen till den andra. Kärnan i minsta storleken rymmer 40 liter, lämpligare kärningsmängden är 16 liter. Grädden utsättes för en kraftig arbetning, hvarför smörbildningen sker på något kortare tid än medels föregående kärna; den fullständigare arbetningen med denna kärna visar sig i mindre fetthalt hos kärnmjölken. Kärnan har äfven i öfrigt ett större företräde än nyssnämnda amerikanska framför handkärnor med rörliga slagar. Kärnans konstrktion gör nämligen rengöringen och smörupptagningen beqvämare. Kärnan är dertill lättgående och enkelt skött. Den tillverkas i storlekar om 40, 60 och 80 liters rymd för kärning af 19, 27 och 36 kr. Särskildt för smörtillverkning i liten skala och för hushållsbehof bör denna kärna få vidsträckt användning.
Skif- eller discuskärnan är den senaste och intressantaste nyheten på detta område. Särskildt i England, der den frambragts, har den väckt mycket uppseende. Kärnans anmärkningsvärdaste del är en i dess midt, hos den i Sverige försökta kärnans storlek 18 cm från bottnen, fästad cirkelrund skifva (33 cm i diamter) som sättes i rörelse medels en vef och sålunda bearbetar grädden. Kärnan har ej lock, men en tapp för kärnmjölkens aflägsnande. Öfver skifvan finnes en trätunna som upptager den under rotationen slungade grädden, som under skifvans hastiga gång 360—420 hvarf i minuten) uppstår, dels genom den cirkulation gräddmassan härmed underkastas dels och i synnerhet genom att skifvan successivt rycker med sig grädden och med stor kraft kastar den mot rännan och mot kärnans gafvel.
Denna gräddens rörelse och bearbetning är vida mera intensiv än den i våra vanliga med slagor försedda kärnor och måste vara orsaken till att smörbildningen kan se på den ofantligt korta tid af 5—10 minuter. I England tillskrifves kärnan gifva smör på 5 minuter men vid de i Sverige utförda försöken har en tid af 8—10 minuter åtgått.
Discuskärnan är användbar för såväl färsk, osyrad som syrad grädde. Men grädden bör ej vara allt för koncentrerad. Den gräddmängd som kärnas, bör ej öfverstiga 8 à 9 liter, om kärnan är af ofvannämnda storlek. Mindre qvantiteter än så kunna troligen afkärnas med än större fördel, enär rörelsen blir kraftigare och tiden för smörbildningen förkortad. I alla kärnor inverkar gräddens tjocklek på kärningstiden och kärnmjölkens fetthalt. Så äfven i fråga om discuskärnan, för hvilken en koncentration hos grädden af 12 proc. icke bör öfverstigas. Bäst har det visat sig vara, att gräddtjockleken inskränkes än mer eller till 14 proc. Rörande skifvans hastighet är det viktigt, att denna är den i det föregående nämda. För denna hastighet skall vefven kringföras 60—70 hvarf i minuten, något som är ett för styft arbete för en qvinna, äfven när kärningsmägnden varit blott 8 liter. Gräddens temperatur vid kärningen bör vara högre än vanligt eller 15—17 grader Celsius, om kärningstiden skall kunna inskränkas till 5 minuter. Det smör, skifkärnan lemnar, har god konsistens och är äfven i öfrigt till fulllo godt. Dock har det äfven anmärkts, att smörbildningen ofta ej försiggår fullt jemt.
Kärnans framstående egenskaper äro, att den är lätt att sköta, att smöret bildas på ovanligt kort tid, att detta blir fullgodt, att kärnkonstruktionen är sådan, att kärningsprocessens gång kan hvarje ögonblick under arbetet kontrolleras, något som ingen annan handkärna möjliggör i samma grad samt att de skadliga gaser som kunna finnas i kärnan, ega fritt aflopp o. s. v. Deremot har kärnan det emot sig, att den förhållandevis till gräddmängden tarfvar alltför stor kraft och att den icke är lika prisbillig som rullkärnorna.
I sitt nuvarande skick torde den som handkärna egna sig bäst för smågårdar och i landthushållen, mindre för större gräddmängder. Den tillverkas för handkraft i flere storlekar med en eller flere skifvor på samma axel, äfven för maskinkraft. Drifven med ångkraft och för gräddmängder om hundratals liter kan den blifva af stor betydelse för de större mejerierna, der sålunda kunde sparas mycket både arbete och tid. P. J.
Drägtreformen.
Den ryktbare engelske målaren Valter Crane har blifvit interviewad beträffande utsigterna för en estetisk mera tillfredsställande drägt än vår nuvarande. Walter Crane, den socialistiske svärmaren, är som bekant en förträfflig konstnär men rätt excentrisk. Hvad han sade om klädedrägten gäller naturligen företrädesvis engelska förhållanden.
Han påpekade det historiska faktum, som i synnerhet hvad männens beträffar, betecknar en demokratisering, hvilken åsyftar att göra alla lätta till utseendet, så vidt detta öfver hufvud taget är möjligt, men han anser, att man hunnit till gränsen af enformighet och att det finnes vissa ansatser till en mera individuel behandling af drägtfrågan samt dessutom en viss tendens, som går ut på att låta drägten motsvara personens sysselsättning. Officerarne ha lättast för att följa denna tendens, om de upphöra att gå civilt klädda och i stället använda sin uniform. Men äfven citymännen, säger han, tyckas vara en smula utledsna vid den nuvarande fula och enformiga drägten. I sina hem i förstäderna kläda de sig annorlunda och beqvämare, emedan de på detta sätt komma i öfverensstämmelse med omgifningarna. Och det svåraste hinder för en drägtreform är att folk äro rädda för att vara “annorlunda än andra”. Så ser man ock att till rekreation börjar användas både smakfullare och ändamålsenligare drägter, såsom till jagt, rodd, idrott, gymnastik, velocipedridt och dylikt.
Arbetarne, säger han, visa sig något mera individuela i sin drägt, bland annat genom att använda bälte samt igenknäppta ärmar, hvilka medföra en smula omvexling.
Med afseende å qvinnodrägterna erkänner han, att de erbjuda mera omvexling. För den dagliga drägten anser han tendens gå i riktning af större enkelhet. Och för öfrigt anser att qvinnodrägten nu mer än förr åsyftar det naturliga, nemligen att framhålla i st. f. att vanställa kroppsformen. Som en egendomlighet anför han, att under det att Paris beherskar qvinnomodet, är det London som beherskar herrmodet.
Då han tillfrågades, hvilken historisk period han föredrager, svarade han: Trettonhundratalet, emedan man af klimatiska orsaker ej kan förorda det skönaste, den grekiska drägten.
Jag tror ej, sade han, att någon förändring kommer att ske på annat sätt än genom en gradvis skeende ändring i allmänhetens känsla. Jag tror, att vi kommit till lägsta punkten af enformighet och att den samma kommer att vika för större individualism i drägt, då menniskorna börja tänka litet sjelfständigare i dessa frågor och ej helt och hållet låta tyrannisera sig af dagens mod och industriens befallning — ty dessa båda gå hand i hand. Håret har ständigt spelat en viss roll i kostymen, men den nuvarande hårklippningen passar ej för alla hufvuden och är att beklaga såsom ett nytt offer åt konventionalismen. Och tänk så på skodonen; hur mycket beqvämare och vackrare skulle det ej vara om de samma blefve skurna efter fotens form.
Kläder, hvilka äro utan stoppning och fiskben, passa vida bättre till figuren och äro mycket beqvämare än de nuvarande kläderna. Norfolkjackar, som säges vara en modern skräddareuppfinning, utgör ett steg i den goda riktningen, och jag tycker om cyklistkostymen med knäbyxorna. De egenskaper, hvilka skulle försona oss med rocken och västen, har man ej bibehållit; deremot nog deras fula konturer. Jag kan ej vara ense med dem, hvilka beteckna sträfvandet efter skönhet i drägt såsom en svaghet hos qvinna och man. Hvad beträffa manshattarna så föredrager jag den mjuka filthatten med breda brätten, såvida man begär skydd mot solen; annars är mössan vackrast.
Detta är således Walter Cranes åsigt, men om fabrikanter, skräddare och syetablissemant dela den samma, det blir nog en helt annan sak. Och dessa är det väl, som blifva de bestämmande.
Smörnoteringarne.
Smörnoteringen i Köpenhamn.
Den 15 Februari
Tendensen stilla.
Grosshandelssocietetens smörnoteringar.
| 1:sta | klassens | 90—92 |
| 2:dra | ″ | 84—88 |
| allt pr 100 skålp. netto. | ||
Malmö smörhandlares noteringar
| 1:sta | klass | exportsmör | 1: 84, |
| 2:dra | d:o | d:o | 1: 72 — 1: 78, |
| allt pr kilo. | |||
Hufvudmännen
i Munka Ljungby sparbank kallas till årssammanträde å vanligt ställe. Onsdagen den 28 dennes kl. 1 e. m. för behandling af de ärenden, hvarom i § 18 omförmäles. Ordföranden
Omjustering
af mått, måttstockar, vigter och vågar
| i Båstad den 20 | dennes |
| i V. Karup den 21 | ″ |
| i Torekow den 22 | ″ |
| Vestra Karup den 15 Februari 1894. | |
N. C. Borgquist.
Justerarei distr. 20.
Auktion
å fastighet
Onsdagen den 28 dennes kl. 11 f. m. låta sterbhusdelegarne efter Peter Persson i Rebbelsberga försälja deras egende hemman en fjerdedels mant. n:o 5, hvartill hörer cirka 43 tunnland jord ler- och svartmylla dränerad och i god växtkraft, goda och tillräckliga åbyggnader, vacker trädgård ligger utmed allmänna vägen mellan Engelholm och M. Ljungby; goda betalningsvilkor.
Mardal i Februari 1894. Nils Persson.
Önskas hyra.
Två rum med kök önskas hyra den 1:ste April. Anvisning å denna tidnings kontor.
Mc Cormicks
Slåtter-
och Skördemaskiner
äro de förnämsta i sitt slag.
Mc Cormics fabrik levererar nära nog hälften af alta säd- och grässkärande maskiner som användas på jordklotet.
Agent för Engelholm och omnejd är Inspektor S. Svensson, Kulltorp, pr Engelholm.
― 24 ―
“Ni kommer att utsätta er första stora faror, kapten Fyffe”, svarade hennes Nåd.
“Det har varit min vana att utsätta mig för så få faror som möjligt”, svarade jag.
“Jag vet knappast om vi hafva rättighet bedja er att åtaga eder ett sådant vågspel”, fortfor hon.
“Jag har ej väntat att bli ombedd, fru Rollinson. Jag är frivillig.”
“Gif oss åtminstone en vink om hvad ni ämnar företaga er”, yrkade Hennes Nåd. “Förvissa oss om att ni ej skall störta er i olycka.”
“Det tjenar till intet att uppgöra någon plan förrän jag är på stället”, svarade jag, “och hvad olyckan vidkommer, så skall jag ej möta någon som jag ej kan undvika”.
“Jag litar fullkomligt på kapten Fyffe”, sade miss Rossano. “Hvad pengar angår”, sade hon, i det hon vände sig till mig, “så bekymra er ej därom. Vill ni besöka min bankir i morgon?”
“Jag skulle föredraga att afresa redan i afton”, svarade jag. “Jag har nog pengar för de första behofven, och jag ämnar först fara till Wien. Säg mig eder bankirs namn, så vill jag söka reda på hans agent der. Och nu, adjö miss Rossano! Jag kan ej lofva, att det skall lyckas mig, men jag skall göra hvad jag kan”.
Hon sade sig vara säker derpå, och sedan hon uppgifvit sin bankirs namn, och jag nedtecknat det, var jag glad, att fru Rollinsons närvaro gjorde, att vi kunde skiljas endast som vanligt.
Jag anropade den första hyrvagn jag påträffade och åkte ut till min bostad. Där tog jag mitt pass och for till utrikesministeriet, hvarest jag, genom tillmötesgående af en gammal skolkamrat, fick det visê utan tidsutdräkt, och sedan tillbaka hem och började packa.
― 21 ―
“Min faster har delgifvit er mina sorgliga nyheter”, började hon, och jag svarade med en nick. Hennes nästa ord hade så när kommit mig att tappa andan. “Jag är så glad öfver att ni kom hit, och om ni ej hade gjort, så skulle jag hafva tagit mig friheten skicka ef- eder. Ni är en man med mod och erfarenhet, kapten Fyffe, och jag önskar be er om råd och hjälp”.
Jag svarade att jag med glädje skulle stå till tjenst så mycket i min förmåga stode, men jag var rädd att visa, huru angelägen jag var att bli till nytta för henne, och jag tyckte att mitt svar ljöd kärft och motvilligt.
“Tack!” sade hon enkelt. Jag kunde se, huru hennes stora ögon lyste, där hon satt i halfdunklet, och de tycktes ej för ett ögonblick lemna mitt ansikte. “Jag hörde eder just nu säga att mr Brunow talat om berättelsen för er. Visade han er detta?”
Hon tog fram ett stycke papper från sin klädningsbarm, och jag tog det ur hennes hand. Jag sade henne att jag hade sett det förut och lemnade det tillbaka.
“Utan detta”, fortsatte hon, “skulle jag icke tro på mr Brunows påstående; men jag har jemfört det med gamla bref från min fader, och jag tviflar på, att det är skrifvet med hans hand. Nu, kapten Fyffe”, hon ansträngde sig för att se ut affärsmessig och alldaglig i sitt sätt under hela denna interview, och min vördnad och aktning för henne steg högre för hvarje ögonblick, “nu, kapten Fyffe, vill jag fråga er, om ni anser det vara något att göra? Jag ävnder mig till er — jag säger det öppet — emedan ni redan gjort min familj en ovärdelig tjänst. Det är ett dåligt sätt att tacka er genom att pålägga er nya bekymmer”.
“Om jag gjort något att rädda eder från sorg eller bekymmer, miss Rossano”, svarade jag, “så kan jag ej begära en bättre belöning än att få återupprepa
