103
XIV.
Alltjämt februari.
Görel är med lektorn i Nizza, och jag var med om att ställa om så att det gick an, på Grand Hotel.
Jag var uppriktigt bjuden, men tvekade, ty tiderna är onda, och världsliga nöjen, även av så tvivelaktig art som andras bröllop, är knappast moraliskt berättigade, när strejken blivit ren förlust, Baby står i konditori på Sturegatan och fotogenen i 18 öre litern.
Men Ligan hade satt sig i sinnet, att jag skulle gå, och då jag förklarade, att jag inte hade lust att uppträda bland alla blänkande societetshöns som den fattiga släktingen, draperad i blygsamhet och nystruken muslin med ett två gånger pantsatt och igenlöst guldhjärta i sammetsband kring halsen, svarade de, att jag kunde vara lugn för toaletten.
— Du skall få vad du behöver, sade Eva, det sätter jag Ligans heder i pant på.
— Den får du inte mycket på hos pantlånaren, invände jag klentroget.
