Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/111

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

105

kommer till Grand!” men detta oaktat var jag ganska smärtsamt berörd.

Pinan var dock kort, klockan 11 var jag hemma igen.

Hela Ligan kom ut i tamburen i nattdräkt och sade:

— Nåå?

— Bröllop, sade jag retligt, är löjliga, oaptitliga tillställningar. Det enda som tröstar mig över att jag inte har några utsikter — tack vare dig, Eva, — att bli gift, är, att jag slipper gå igenom den komedien.

— Jag håller med dig — teoretiskt, sade Eva: Tänk i stället:

”Att höra hop, och ingen ann det vet,
ej hus, ej hem, ej vardagsomsorg äga.”

Babys ögon sken till, när hon hörde sin älskade Levertin och hon föll in:

”När juniaftons ljusa skymning föll,
en brudkvälls bristande och vita slöja,
som staden i sin lätta vävnad höll,
de brukade i fönstersmygen dröja,
de hemlösa, som älskade varann,
men som en helgedom det dolt för världen,
en ensam kvinna och en ensam man,
som hemligt ressällskap gjort upp på färden.”

Baby, som under ett par månader endast talat allmänna intressen, hade tydligen fått recidiv. Hon satt uppkrupen i mitt soffhörn,