117
scener, och hade det inte varit för det här, skulle bokslutet stämt mycket fortare. Nu blev det inte klart förrän i går. Jag var där på eftermiddagen som vanligt och häradshövdingen med. Och när jag då äntligen såg, att det gick ihop för mig, så var det väl ganska naturligt och förlåtligt, att jag rusade upp och började lovsjunga:
Nu är det klaart!
Det var då inte för snaart!
Då fick jag se honom i dörren och retirerade instinktmässigt mot närmaste vägg. Där stod jag mycket stilla och såg honom rakt i ögonen, tänkande fort och redigt: Nu ger jag tappt, ty jag är en stor stackare.
När min mamma var ung, var det nog enklare att klara av männen och männens kärlek. Då var en arm om livet detsamma som en ring på fingret, en kyss detsamma som en förlovningsannons, och man höll inte i en flicka, om man inte höll av henne.
Och nu!
Han tog mig utan ett ord i sina armar och kysste mig, och jag fick icke fram ett ljud, kunde icke göra en rörelse. (— ”Sedan skall jag säga till honom, sedan — — —.”)
Så tog han, alltjämt utan att säga ett ord, in mig i sitt rum och placerade mig i en låg
