124
bestämt att du bara tänkt på honom hela tiden! Minns du inte herrarna i klubben, där jag träffade dig första gången, och den där på förra byrån, som du talade om så ofta? Den här har du aldrig nämnt. Du får inte inbilla dig, att han är din enda kärlek.
— Ja, du tål inte att folk har illusioner, du, sade Eva och knyckte på nacken. Du är gudbevars så illusionslös, när du själv får säga det. Vad är klockan? Varför kommer inte Baby?
— Är det verkligen Baby du väntar på? frågade jag. Du vet ju lika bra som jag, att hon har en kvällskurs i stenografi. Berätta nu mera, jag måste höra alltihop, innan han kommer. Ringde du till slut upp honom?
— Jag, inte. Jag brukade tänka, att jag inte skulle få något att göra med honom, förrän vi fick order på hans begravning hos oss. Om det burit sig skulle jag nog för resten gift mig på annat håll, det kan du ha rätt i.
— Han eller någon annan!
— Just så, ja, men nu blev det han! Det var en dag strax före jul, då ett par på kontoret var sjuka, och chefen kom och sade, att jag skulle ha middagsrast halv 4 och så komma tillbaka till kontoret. Jag var arg, men måste lyda, och gick in på Sturebyfféen som vanligt. Jag minns, att jag undrade hurudan
