8
— Här har ni det troende fruntimret med egna sängkläder, som vi annonserade efter. Jag hoppas stadsbudet kommer med sängkläderna.
Allesammans tog mig i famn och kysste om mig och hjälpte mig av med ytterkläderna, och det blev ett skratt och prat i högan sky, till dess slutligen Eva gav till ett tjut att väcka döda.
— Vad i himlens namn, Eva? sade jag.
— Notarien!
En dörr hade knarrat i korridoren, och i ett nu var alla flickorna bortblåsta från köket och korridoren, utom Baby, som var nästan klädd och vaktade kaffepannan, medan hon snörde kängorna. Naturligtvis var det aldrig notarien, fast nog vore det likt en karl att vilja ställa till oro i hönsburen vid den här tiden på dagen.
Strax därpå flög jag till vid ett annat gällt nödrop:
— Flickor, klockan är tjugu minuter över 8!
Jag stod alldeles stum inför det oväsen, som följde. Det var som om en cyklon skulle dragit genom rummen. Kaffekoppar och sockerskål virvlade fram ur en byrålåda, smör och bröd slungades fram ur ett hörnskåp i köket, Baby kom skvalpande med kaffet och allesammans bredde sina byråsmörgåsar i rykande fart och skållade sig på kaffet, medan de samtidigt på ett obegripligt sätt provade på hattarna
