Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/18

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

Duse med sänkt huvud och en smärtsam, utbrunnen profil.

I det andra rummet med dörr direkt in till oss bor Ligans yngsta och äldsta medlemmar: Baby eller rättare Magnhild och Emmy, bägge på samma kontor, Förenade Bolagen. Innan jag talat något med Baby, tyckte jag, att hennes lilla personlighet skymtade fram i glasen med hyacintlökar i fönstret och den lilla skålen med Sveriges jord — jorden köpt på Hötorget för 15 öre litern — där hon sått gräsfrö. Hennes är det rymliga sybordet vid fönstret med syskrinet och ett litet bläckhorn utan bläck i. På bordets nedre hylla ligger en sönderläst och avgudad Heine, Levertins diktsamlingar och Blicher-Clausens Violin, som gått upp i ryggen. På sängen ligger sirligt en kudde med Allums bild på grön satin, men hon vänder alltid hans ansikte neråt — om dagarna.

Emmy såsom den äldsta skulle väl inom Ligan representera Erfarenheten. Men jag tror inte, hon vet mycket om livet annat än dess gråa arbets- och försakelsesida. Summan av allt vad hon lärt, har hon givit i gobelinstyng mot mörkgrön botten på en bonad över sin inventionssoffa. Där står helt lakoniskt:

Lär att lida utan att klaga!