21
det firas sabbatsafton! Jag har köpt blomster för 50 öre på Hötorget.
— Husch! sade jag. Emmy är dålig. Hon ligger som en liten sak på soffan, och jag har förgäves sökt väcka henne till liv.
— Å, du känner inte våra vanor än! Hon är nedgången för veckan. Det är alltihop det. Än tål hon att dras upp några gånger. Hon har mera krafter än du tror att offra på Förenade Bolagens altare. Eller hur, Emmy?
— Det är för att man måste hålla ut, sade Emmy. Om man finge pension, vore man död för länge sedan.
— Emmy talar alltid om måste, sade Baby, men jag för min del går alltid och väntar på något roligt, som skall ta mig från Förenade Bolagen. Om jag inte hade den trösten, skulle jag förgås.
— Jag har endast döden att vänta! svarade Emmy och vände sig mot väggen.
— Kom, Baby! sade Eva. — Hennes rygg värker visst igen. Tag Levertin med dig!
— Baby, sade jag, vad har du i lön?
— Sextiofem. Hur så?
— Och hur länge har du varit på Bolagen?
— Knappast ett år än. Säg ingenting om löneförhöjning! Bad en gång i våras, därför att jag inte kunde leva på sextiofem.
— Nå?
