63
I går kväll sade jag honom det och bad honom tänka på, att jag var fattig och behövde förtjäna. Då tog han bägge mina händer och förklarade, att de icke var skapade för att knacka på hans maskin. Härtill voro de för små och mjuka, och att det var blodig synd att jag skulle förstöra min ungdom och skönhet med kontorsarbete. Det hade varit mycket bättre, om han lovat mig löneförhöjning, men det aktade han sig nog för.
Det finns ett nytt slags flirt, som jag inte upplevat förr, kontorsflirten. Den har sin särskilda terminologi, sina situationer och speciella vedervärdigheter. I vanliga fall, om jag inte kan skaka hand med en man utan hjärtklappning, om vi ha något pinsamt emellan oss, så träffar jag honom helt enkelt inte mer än jag vill, behöver inte se honom, inte tala med honom.
Men är jag på kontor och finns mannen där, som han naturligtvis gör, då kan jag inte undfly. Varje morgon väntar mig mitt öde, arbetet och omtanken om min ekonomi tvingar mig i väg dit jag vet, att den mannen finns, som jag tycker för bra eller för illa om för att vilja träffa, tvingar en att andas samma luft, se, tala, svara, dag efter dag till dess — — —
Prat.
I dag gick jag klockan fem i ganska gott
