Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/78

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

72

äldre dam, nös han regelbundet till alldeles oförberett, just då vi dubblerade, så jag sade:

— Barn, du blir tagen av polisen!

Då började han en annan taktik och sade oupphörligt högt:

— Pegg, tycker inte du, att det där fruntimret borde visa litet mer av makaroniklykorna?

Till slut måste jag ta honom i örat, då vi kom mitt för riksdagshuset.

— Jaså, Pegg, sade han då, om en grabb har spart hela sista veckan och delat ut lappar åt Londonbiografen för att kunna skramla till en snobbig present åt sin syster, så blir han agad av henne på julafton, det hade jag inte tänkt mig.

Han är Anderssonskans Kalle upp i dagen, men så har han också haft boken i bibelpärmarna varenda morgonbön under hela termin.

Naturligtvis bad jag honom fegt om förlåtelse, och han sken upp och styrde sina steg till riksdagshusets norra gavel, som är vänd åt strömmen till.

— Men Putte, sade jag, du går ju en omväg, men han gav sig till att springa, och när jag hann upp honom, stod han och petade i en spricka i stenfoten.

— Det är min sparbank, förstår du, sade han, men du får vända dig om, inte behöver du se hur mycket jag har.