74
i att vänja barn vid att hitta till krogarna, sade plötsligt en gammal herre invid mig, och det gick ett sus genom spårvagnen.
— Nej, det får jag säga, att jag inte har, svarade jag sanningsenligt, varpå en tredje person blandade sig i samtalet med den förklaringen, att minderåriga inte får hämta sprit. Då det nu såg ut att arta sig till en hemtrevlig, allmän konversation, tog jag mitt parti och steg av med Putte, fast vi hade ett par hållplatser kvar.
Pojken var lycklig, han trodde han skulle skickas till ett vanligt utskänkningsställe och blev mycket snopen, då jag sade, att det var fråga om denaturerad sprit till Ligans te och lockar.
Vi hade sedan allesammans mycket roligt åt historien, men kanske det roade mina vänner än mer att höra om chefen och felsteget. Putte fick inte heta något annat än felsteget hela kvällen.
Klockan 7 kom våra julgäster, den humoristiska på F. B. som stod så ensam i världen, att intet hem öppnat sig för henne mer än vårt, och Gerda, som fortfarande med klent resultat sökte en antaglig älskare.
Det var jul i hela huset, och från våra fönster räknade vi till sex julgranar i de olika våningarna, men vår var den sjunde, och Putte
