90
hur många steg jag har gått och nej jag har fått, sen jag blev körd från F. B.
Klockan var en kvart över sju. Jag fick på mig kappa och hatt, för att ännu en gång gå ut och söka hjälp för Baby. Men denna gången tänkte jag inte på chefen. Jag kan aldrig mer vända mig otvunget till honom. Hans närhet gör mig nervös, men när jag icke ser honom, måste jag längta efter honom. Och han — — — nej, jag vill inte skriva om det. Jag har också slutat upp att tala om honom, flickorna skulle bara säga: ge honom en örfil, men hur skulle jag kunna det? Jag örfilar mig själv andligen var dag, det är allt jag kan göra.
Just som jag skulle gå, sade Baby:
— Hör nu, var är Emmy?
— Inte kommen än.
— Det var besynnerligt.
— Hur så?
— Har hon inte berättat om det gräsliga uppträdet utanför F. B. i går?
— Nej, sköldpaddan är icke så meddelsam. Vad för uppträde?
— Jo, det var stor skandal, men jag var inte med, Pegg. En tolv, femton stycken av dem som gått har haft för vana, ser du, att gå ner och vänta ut de andra, när de gick hem till middag. Ställde till småbråk alldeles som arbetare gör och sade fula ord, fast inte
