91
så fula förstås. Men i går, när flickorna kom ut, hade de fått var sina femtio kronor extra, ”för att de varit lojala”, hade direktören sagt, och då var det några, som inte kunde låta bli att äckla de andra stackarna. Förstår du?
— Ja, jag förstår.
— Och då blev de andra först riktigt ursinniga, och så blev det stort gräl, direktören var lyckligtvis gången, men portvakten var och körde dän allesammans. I dag har de skvallrat för chefen, och han har hotat med polis, om det upprepas. Jag skäms.
— Jag med. I jämförelse med allt detta är ju din dumhet riktigt smakfull. — Och så gick jag.
Men Babys dumhet var ingenting mot min. Inte visste jag, att morbror är delägare i F. B. och suppleant i styrelsen! Jag har aldrig blivit så flat. I stället för plats åt Baby fick jag av min snälla morbror, som var gripen i sitt innersta kapitalisthjärta, en föreläsning om förnöjsamhet såsom kvinnans prydnad, och ”hon skulle akta sig för att bli smittad av den upplösningens anda, som låg i tiden”. Strejken ogillade han på det högsta, och lönerna, ja, det var en principfråga. Om personalen på ett behagligt sätt anhållit om en gratifikation, skulle jag understött en sådan i styrelsen, sade han. Men det var det arroganta sättet, bästa
