Sida:Norska Flaggfrågan.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

möjligt inveckla saker, gräfva fram stötestenar ur släta marken och spärra vägen der den nyss gick jemn, för att i stället leda undersökningen in i spetsfundigheternas labyrint. Den, hvilken då på förhand tagit säkert märke på hvart han vill komma, kan ju också med alla dessa omvägar lyckas deruti; men den, som ej eger ledtråden, tappar bort sig och för andra vilse; det är hvad som oftast händer.

Betrakta vi nu frågan om stortingsbeslutets rättslighet, återfinna vi dessa tre stadier:

det första hos dem, som säga: vi norrmän ega ovilkorligen rätt att ha vår egen handelsflagga; det säger vår grundlags § 111, så att det är alldeles klart! — och hos dem, som säga; vi svenskar ha obestridligen rätt till ett ord med i laget, om och när en förändring i det bestående skall ske; det följer af 1844 års ordning och aftal, så att det är alldeles klart!...

det andra hos dem, som säga: här stå två motsatta synpunkter mot hvarandra; låtom oss först undersöka, huru de för frågan konstitutiva stadgandena uppkommit och ställa sig till hvarandra, och deraf draga vår konklusion för bedömande af den aktuela situationen samt derigenom, om möjligt, komma till ett rimligt resultat, hvari vi måste finna oss, äfven om det går emot hvad vi helst önskade, men som i alla händelser är att föredraga framför det närvarandes och det kommandes outhärdliga osäkerhet....

det tredje hos dem, som säga: för att komma dit vi vilja, ha vi bara att taga i betraktande allt, som ligger framom, bakom och under de skrifna stadgandena, samt approfondera de ungefär tusen och en tydningar, förutsättningar och eventuela konseqvenser, hvilka vi skola göra vårt bästa att uppleta; läs härom min bok, min broschyr, mitt föredrag, mina artiklar....

*