18
i den form detta skett skulle kunna inskränka det statsrättsliga begreppet »promulgation» till en blott »publikation», det vore då den kungliga reservation, som innefattas i den nekade sanktionen; men en reservations betydelse är, enligt allt språkbruk, att uttrycka en afvikande mening mot ett beslut, icke att upphäfva dess gällande kraft. Under sådana förhållanden kan visserligen tvisten om här föreligger promulgation eller publikation höra hemma i ett vetenskapligt eller publicistiskt ordskifte, men i den praktiska politiken har den ingen verkan. — Och hvad slutligen angår lagtextens anmärkta ofullständighet och otydlighet, så lärer väl denna omständighet inverka ännu mindre på dess rättsliga giltighet, äfven om den vore fullt grundad. Lagen innehåller dock hufvudpunkterna af hvad som åsyftas, och när Norges konung, regering, folkrepresentation och tidningspress icke haft något att i detta afseende anmärka, torde vi svenskar sakna all anledning att rida upp på den saken. Lika litet torde det finnas någon förpligtelse för oss att väcka sak mot stortinget och bestraffa det, af en svensk författare utpekade, »grundlagsbrott», som skulle ligga i dess förgripelse mot konungens öfverhöghet och verkställande maktens rättigheter. Sverige kan aldrig göra sig till domare i en konstitutionel tvistefråga mellan den norska regeringen och representationen, derest en sådan skulle uppstå, —— hvilket nu icke är fallet. Till något annat och mera än teoretiska och retrospektiva spekulationer häröfver kan man ju således aldrig komma, och äfven dessa tyckas vara minst sagdt öfverflödiga.
Och konklusionen häraf?
Den är att flagglagen är lag, rättsligt tillkommen och med rättslig giltighet för Norge. Men eger den ock utan vidare samma egenskap utanför Norges territoriska område? Och kan eller bör något hinder
