Sida:Norska Flaggfrågan.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

28

VI.
Positiva följder af lagens ogillande.

Ännu tydligare framstår detta, ifall man med användande af en på sundt förnuft och politisk erfarenhet grundad sannolikhetsberäkning söker göra sig reda för hvad följderna skulle blifva, om konungen nekar kungörandet af flagglagen såsom unionelt gällande.

Man behöfver ingalunda missakta den allmänna opinionen derför, att man i allmänhet betraktar dess första och omedelbaraste utbrott såsom en alltför obestämbar och ovägbar faktor. En stark och enhällig folkopinion har ofta drifvit fram stora ting i alla land, men historien vittnar att den också ofta kastat länder och folk i stora olyckor. Utan att sålunda tillerkänna folkmeningen en allt annat öfvervägande inflytelse i politiken, kan man dock icke göra sig blind för det faktiska förhållandet, att af skäl, som redan påvisats, opinionen i Norge ställer sig vida mera enhällig på ena sidan än opinionen i Sverige på den andra, rörande själfva rättsförhållandet, hvilket, när allt kommer omkring, är det, som sätter härdigaste stål i nationalkänslan. Den konflikt, som häraf skulle föranledas, måste blifva bittrare och svårlösligare än någon föregående. Och vi skulle däruti från början känna oss underlägsna, då, allt efter som tiden led, den patriotiska exaltationen mer och mer försvagades och principen »makt går före rätt», äfven om den här vore tillämplig, aldrig lär blifva svensk lösen.

*

Dock, lemnom åsido detta och hvad framtiden deruti kan verka till förändring, och må vi i stället se till de närmaste och mest omedelbara följderna af den åtgärd, hvilken så ifrigt och bullersamt från en del håll påkallas.

Lagen är norsk lag, det kan ej hjelpas, och den är såsom sådan genom Lovtidenden kommunicerad, bland