Sida:Norska Flagglagens Rättsliga Betydelse.djvu/11

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

11

de kungliga kommissarierna, som genomgingo norska grundlagen, ej haft något emot, att Norge behölle sin egen flagg, om det ville vidkännas därmed förenade kostnader,^[1] hvarmed åsyftades det dåvarande förhållandet till Barbareskstaterna, hvilka erhöllo särskild ersättning af de stater, hvilkas handelsfartyg skulle gå fria från uppbringning eller plundring. Då stortinget efter grundlagens antagande sammanträdde den 12 november 1814, återtog Möller sitt förslag om en föreningsakt mellan Sverge och Norge. Doktor Neuman uppläste och ingaf en skriftlig deduktion, hvari han föreslog, att stortinget skulle på nationens vägnar framlägga för H. M. konungen, utan att bruka

↑ Kommissarierna hade till Stortingskomittéens protokoll den 2 november anfört, att frågan om norska flaggan är ett ämne, som visserligen icke tillhörde grundlagen. Det hade i alla fall varit och vore K. M:ts mening att göra en ändring i svenska flaggan för att utmärka de bägge själfständiga rikenas förening. Då man nu önskar, att hafva en särskild flagga för handelssjöfarten, bör man erinra sig först, att bestämmelsen måste tagas i afseende på de dokumenter, som äro nödiga för att bevisa fartygens nationalitet, och att sådant måste ske i underhandling med utländska makter. De s. k. Turkiska sjöpassen kunna ej utfärdas utan efter underhandling med Barbareskstaterna, men Sverige är med dem alla i fred. Svenske konsuln i Algier har nyligen och med framgång reklamerat 2 dit uppbragta skepp, som förde den s. k. norska flaggan, men Dejen har tillika förklarat, att det skett allenast för den gången. Sverige har från uråldriga tider haft förmånliga handelstraktater med de flesta nationer. Hvem svarar för att en ny flagg får samma anseende? En gemensam flagg för handelssjöfarten gör ett gemensamt beskydd åt densamma lättare att utföra; den är då kännetecknet af en större kraft och ger i samma mån ett större anseende. Det är då icke mera konungen allena, utan äfven de båda folken, som känna sig lika förnärmade, om den förorättas, då däremot i andra fallet intresset blefve mera främmande för den del, som förblifver fredad. Den norska flaggan såsom ny och okänd skall sannolikt i detta fall hafva mera att befara, än den svenska, oaktadt de bästa afsigter hos konungen att gifva den en lika säkerhet. Man kan således vare sig såsom svensk eller norrman fordra, att skäl uppgifves för den önskan att hafva en särskild kofferdiflagg. Kommissarierna trodde sig emellertid senare vid konferens med kommittéen samma dag kunna antaga denna §, emedan det är endast sagdt, att Norges handel har rätt till en särskild flagga utan att det är en »obligatio sine qua non». Alin Den svensk-norska unionen I Bil. sid. 283, 281.

[1] Kommissarierna hade till Stortingskomittéens protokoll den 2 november anfört, att frågan om norska flaggan är ett ämne, som visserligen icke tillhörde grundlagen. Det hade i alla fall varit och vore K. M:ts mening att göra en ändring i svenska flaggan för att utmärka de bägge själfständiga rikenas förening. Då man nu önskar, att hafva en särskild flagga för handelssjöfarten, bör man erinra sig först, att bestämmelsen måste tagas i afseende på de dokumenter, som äro nödiga för att bevisa fartygens nationalitet, och att sådant måste ske i underhandling med utländska makter. De s. k. Turkiska sjöpassen kunna ej utfärdas utan efter underhandling med Barbareskstaterna, men Sverige är med dem alla i fred. Svenske konsuln i Algier har nyligen och med framgång reklamerat 2 dit uppbragta skepp, som förde den s. k. norska flaggan, men Dejen har tillika förklarat, att det skett allenast för den gången. Sverige har från uråldriga tider haft förmånliga handelstraktater med de flesta nationer. Hvem svarar för att en ny flagg får samma anseende? En gemensam flagg för handelssjöfarten gör ett gemensamt beskydd åt densamma lättare att utföra; den är då kännetecknet af en större kraft och ger i samma mån ett större anseende. Det är då icke mera konungen allena, utan äfven de båda folken, som känna sig lika förnärmade, om den förorättas, då däremot i andra fallet intresset blefve mera främmande för den del, som förblifver fredad. Den norska flaggan såsom ny och okänd skall sannolikt i detta fall hafva mera att befara, än den svenska, oaktadt de bästa afsigter hos konungen att gifva den en lika säkerhet. Man kan således vare sig såsom svensk eller norrman fordra, att skäl uppgifves för den önskan att hafva en särskild kofferdiflagg. Kommissarierna trodde sig emellertid senare vid konferens med kommittéen samma dag kunna antaga denna §, emedan det är endast sagdt, att Norges handel har rätt till en särskild flagga utan att det är en »obligatio sine qua non». Alin Den svensk-norska unionen I Bil. sid. 283, 281.

[1]