Sida:Norska Flagglagens Rättsliga Betydelse.djvu/42

Den här sidan har korrekturlästs

42

norska örlogsfartyg mot uppbringande i krigiska tider, skall behandlas i sammansatt statsråd, en naturlig följd däraf, att det är konungen, som i förhållande till utlandet och vid bevakning af hvartdera rikets intressen representerar båda rikena i deras förening, såsom en politisk enhet. Och om således frågan skall, såsom angående båda rikena, behandlas i sammansatt statsråd, kan den af någotdera rikets i lagstiftningväg ensidigt vidtagna ändring, i hvad rör båda rikenas gemensamma angelägenhet ej mer, än vid internationella traktater mellan två icke förenade riken, gå i verkställighet, förrän den i dessa afseenden bestående förbindelsen mellan båda rikena blifvit med bådaderas vetskap och samtycke ändrad eller upplöst, där ej en sådan ensidig bestämningsrätt blifvit uttryckligen medgifven i uppgifna punkter. Men det kan ju häremot invändas, att ingen mellan de två förenade staterna ordnad förbindelse kan äga större giltighet än öfverenskommelse mellan två andra stater, och att således uppsägning må från endera sidan kunna äga rum. Ja, men för att en sådan uppsägning skall äga verkan, måste med den andra staten öfverenskommelse härom träffas, därest man ej vill utsätta sig för följderna af kontraktsbrott. Den förbindelse, som mellan de båda rikena äger rum, kan till sin natur vara statsrättslig, i konstitutionen grundad, i hvilket fall fordras ändring af de konstitutionella bestämmelserna, för att ömsesidigheten i förpliktelsen skall upphöra. Så är förhållandet med de i R. A. gifna eller däraf härflytande konstitutionella villkoren, hvilka ändras i den ordning, som är i den unionella grundlagen föreskrifvet. I sammanhang med denna statsrättsligt bestämda förbindelse kunna finnas sådana förbindelser, som med giltighet för båda rikena utan stadgad