46
en sak; en annan är huru denna lag skall kunna i denna punkt, där den faller utanför Norges territorialhöghet, erhålla rättsverkan utan unionskonungens medgifvande.
IV.
Tager man i betraktande denna s. k. lags beskaffenhet, så angifver dess titel, att den är en flagglag. (Lov om Norges flag) ehuru den blott innehåller bestämmelser om Norges handelsflagga. Hvad nu dess innehåll angår, så bestämmes i § 1 Norges kofferdiflaggas utseende, hvilket är lika med den s. k. rena norska flaggan d. v. s. den n. v. norska flaggan utan unionstecken. I § 2 stadgas först, att den i § 1 bestämda flaggan, skall nyttjas på handelsfartyg, om de i utländsk hamn önska erhålla beskydd och bistånd af sändebud och konsuler. Häremot kan anmärkas, att den norska handelsflaggan, så vida som den skall i utlandet erkännas såsom betecknande konungariket Norges egenskap af stat och dess statsrättsliga ställning, hör vara ett uttryck för denna, och således, om sinnebilden skall vara riktig och sann, bör i flaggan innehållas ett unionstecken, ty ingen gällande statsrättslig eller folksrättslig akt känner något annat konungarike Norge, än det med Sverige förenade. Det åligger konungen lika mycket, som stortinget att öfvervaka att flaggan i sitt förhållande till utlandet är en riktig, det verkliga förhållandet ej bortskymmande sinnebild. Har stortinget, f. t. öfverrumpladt af ett härskande parti, begått ett fel härutinnan, må konungen rätta det. Borttagandet af unionstecknet ur den n. v. handelsflaggan förgriper sig på den af Norges
