52
kungl. resolutionen den 20 juni 1844 angående de båda rikenas vapen och flagg. Som af ifrågavarande stortingslag endast beröres de i 1844 års resolution intagna föreskrifterna angående flaggan, hafva vi att därmed sysselsätta oss. Angående flaggan innehåller denna resolution, efter hvad vi erinra oss, jämte bestämmelserna om örlogsflagg och kungsflagg, att unionstecknet i örlogsflaggan skall, liksom det användes till örlogsgös, nyttjas såsom unionsflagga för de förenade rikenas beskickningar och konsuler; och att för de båda rikenas handelsflaggor, äfvensom de flaggor, som i hvartdera riket nyttjas för tull och postfartyg eller hvar som helst, där örlogsflagg icke nyttjas men nationaliteten skall representeras, modellen sålunda förändras, att med bibehållande för öfrigt af den i hvartdera riket antagna handelsflaggans utseende, dess öfversta fyrkant skall bestå af det för örlogsflaggan bestämda unionstecken; börande svenska och norska fartyg, för att i utländsk hamn kunna påräkna skydd och biträde af Kungl. Maj:ts beskickningar och handelsagenter från och med 1845 års början denna nya flagga anlägga. Denna för båda rikena gemensamma resolution (jfr sid. 33) har till våra dagar ägt giltighet och blifvit ytterligare bekräftad genom den »i henhold til» den för konsulerna utfärdade för båda rikena gemensamt gällande konsulsstadga den 4 nov. 1886, och därtill hörande af ministern för utrikes ärenden utfärdade instruktion af den 1 juli 1887, hvarest under § 78 (sid. 46 svenska upplagan af konsulsstadgan), som afhandlar fartygens nationalitetshandlingar, innehållas bestämmelser om handelsflaggan, och hvari är vid vite stadgadt förbud för handelsfartyg att föra flagga, vimpel eller gös med klufna ändar, och tillika bestämdt, att den föreskrifna handelsflaggan skall
