Sida:Norska Flagglagens Rättsliga Betydelse.djvu/55

Den här sidan har korrekturlästs
55

Vidare har man ansett, att, oberoende af beslut från konungens sida, genom åtal inför norsk domstol mot konsuler, som ej lyda lagen, saken skulle kunna vinna framgång. Men härvid må vi erinra om, att i sakens nuvarande skick kan ej åtal leda till någon påföljd. Skeppare, som hissa norsk flagg med unionstecken uti, kan ej ådömas något ansvar, emedan något sådant ej är för sådant fall i lagen för honom bestämdt. Nå, än konsul, om han ej gifver skydd åt den som använder den i stortingslagen påbjudna flaggan, skall han ej kunna tilltalas för ämbetsfel? I själfva lagen är visserligen ej något ansvar honom ålagdt, men ifrågasättas skulle kunna om icke ansvar såsom för ämbetsförsummelse skulle kunna utkräfvas. Beskickningarna och konsulerna äro ju för båda rikena gemensamma myndigheter. Skall ej norsk lag af dem aktas? Jo visst, men i kollissionsfall, om norsk lag, som ej ålägger någon särskild förpliktelse för konsul, strider emot unionella dekret, som förplikta konsuler, hafva de att pröfva, om åt dessa eller den norska lagen vitsord skall gifvas. Och för att norsk lag, som angår hans ämbetsförvaltning skall kunna göras gällande, i synnerhet när det är fråga om internationella förhållanden, måste ämbetsmannen på något sätt af konungen erhålla meddelande att en förordning i det ena riket, äfven om den betitlas med namnet lag, såsom fallet kan vara jämväl med åtskilliga i Sverige af konungen utfärdade förordningar, hvilka ej äga någon giltighet utom Sveriges territorium, skall hafva unionell förpliktelse. Enligt gällande konsulsstadga § 1 är det ministern för utrikes ärendena, som styrelsen af konsulsväsendet tillkommer i allt som rörer de förenade rikena. Han föredrager i sammansatt statsråd de konsulatärenden, som där böra underställas konungens pröfning, och