Sida:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu/11

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


1.

Om Askepilten som knep Trollets silfveränder, sängtäcke och guldharpa.

Det var en gång en fattig man som hade tre söner. Då han dog, skulle de två äldste draga ut i verlden för att försöka sin lycka; men den yngste ville de alls icke ha med sig. ”Du ja!” sade de, ”du duger icke till annat än att att sitta och gräfva i askan, du.”— ”Så får jag väl gå ensam, jag”, sade Askepilten. De två gåfvo sig utaf, och kommo till kungsgården; der fingo de tjenst, den ene hos stallmästaren och den andre hos trädgårdsmästaren. Askepilten gick också bort, och tog med sig ett stort degtråg, hvilket var allt hvad föräldrarna hade lemnat efter sig, men som de båda andra icke hade brytt sig om; det var tungt att bära, men han ville dock icke låta det stå qvar. Då han gått en tid, kom äfven han till kungsgården och bad om tjenst. De svarade att man icke behöfde honom; men som han bad så innerligt vackert, fick han slutligen lof att få vara i köket och bära ved och vatten åt köksan. Han var flitig och flink, och det dröjde icke länge förrän alla höllo mycket af honom; — men de båda äldre bröderna voro lata, och derföre

Folksagor och Äfventyr.  I.1