så lade de sig till att sofva; men då det led på natten, kom prinsessan och lade sig i stället för Asa. Om morgonen då de skulle stå upp, sporde prinsen stenen igen: ”Hvem är det som stiger ur min säng?” — ”En som har haft tre käraste!” sade stenen. Då prinsen hörde det, ville han icke ha henne, det kan man nog veta, och så sände han henne hem igen, och tog sig en annan käresta i stället.
Då han skulle besöka henne, hade liten Åsa Gåsepiga satt sig i vägen för honom igen. ”Sitter du der, du liten Asa Gåsepiga?” sade prinsen. ”Ja, jag sitter här och sätter klut på klut och lapp på lapp, för jag väntar kungasonen från England i dag,” sade Åsa. ”Ah, honom kan inte du vänta att få,” sade kungasonen. ”Jo, skall jag ha honom, så får jag honom nog,” mente Asa.
Med den prinsessan gick det precist likadant, som med den förste, på det när, att då hon stod opp om morgonen, sade stenen att hon hade haft sex. Så ville prinsen icke ha henne heller, utan körde henne sin väg; men ännu en gång tycktes honom han skulle pröfva, om han icke skulle kunna finna en, som var ren och skär; han letade då vidt och bredt igen i många länder, tills han fann en, som han tyckte passa sig. Men då han skulle till henne, så hade Åsa Gåsepiga satt sig i vägen för honom igen. ”Sitter du der, du liten Åsa Gåsepiga?” sade prinsen. ”Ja, jag sitter här och sätter klut på klut och lapp på lapp, för jag väntar kungasonen från England i dag,” sade Asa. ”Honom kan inte du vänta att få,” sade prinsen. ”Åh jo, skall jag ha honom, så får jag honom nog,” sade liten Åsa.
Då prinsessan kom, så sade Åsa Gåsepiga till henne, likasom till de begge förra, att om hon hade haft någon käraste, eller det var något annat, som hon inte ville att prinsen skulle veta, så skulle hon inte stiga på den ste-
