Sida:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs
7
FOGEL DAM.

bli allesammans för stora.” Då blef Vår Herre vred och sade: ”Förty du unnade mig så illa, skall du hafva det straffet, att du skall förvandlas till en fogel och söka din torra föda mellan bark och träd, och icke få något att dricka oftare än hvar gång det regnar.” Och knappt hade han sagt det sista ordet, så var hon förvandlad till Gertrudsfogeln och flög upp igenom skorstenspipan; och ännu i dag kan man se henne flyga omkring med sin röda hufva och helsvart på kroppen, efter det att skorstenen hade svärtat henne. Hon hackar och pickar beständigt på träden efter mat och skriker mot regnväder; ty hon är alltid törstig, och då hoppas hon att få dricka.




3.

Fogel Dam.

Det var en gång en kung som hade tolf döttrar, och dem höll han så mycket af, att de nästan beständigt måste vara hos honom; men hvar gång kungen sof middag, gingo prinsessorna ut att promenera. En gång då kungen tog sin middagslur och prinsessorna voro ute, blefvo de borta med ens och kommo icke tillbaka. Då blef stor sorg öfver hela landet; men kungen han var mest bedröfvad af alla. Han lät utgå bud både i sitt rike och i främmande länder, och lät lysa efter dem i alla kyrkor och ringa efter dem med alla klockor öfver hela landet; men prinsessorna voro borta och blefvo borta, och ingen visste hvad det hade blifvit af dem; då kunde