i brunnen, och nu visste Askepilten alldeles inte, huru han skulle få det upp igen. ”Ja, nu får du ropa på laxen,” sade vargen; och det gjorde då kungasonen; så kom laxen och hemtade upp ägget från bottnen på brunnen; och då sade vargen, att han skulle klämma på ägget, och med detsamma Askepilten klämde på det, skrek resen. ”Kläm en gång till!” sade vargen, och då prinsen gjorde det, skrek resen ändå ynkligare och bad både vackert och väl för sig; han skulle göra allt, kungasonen ville, sade han, bara han inte ville klämma sönder hjertat hans. ”Säg, att om han skapar om igen de sex bröderna dina, som han gjort till sten, och deras brudar, skall han få behålla lifvet,” sade vargen, och det gjorde Askepilten. Ja, det var trollet straxt villigt till; han förvandlade åter de sex bröderna till kungasöner och deras brudar till prinsessor. ”Kläm nu ägget itu!” sade vargen. Så klämde Askepilten ägget i stycken, och så sprack resen.
Då han nu hade blifvit af med resen, red Askepilten tillbaka till Resegården igen på vargen; der stodo nu alla sex bröderna hans lifslefvande med sina brudar, och så gick Askepilten in i berget efter sin brud, och så reste de allesammans hem igen till kungsgården. Då blef det stor glädje för den gamle konungen, då alla sju sönerna hans kommo tillbaka, hvar med sin brud. ”Men den vackraste af alla prinsessorna är Askepiltens brud likväl,” sade konungen, ”och han skall sitta öfverst vid bordet med sin brud.” Så blef der hållet gästabud både länge och väl, och ha de inte slutat det, så varar det väl ännu.
