trap, sade det i bron, den var så tung att bron både knakade och brakade under den. ”Hvem är det som trampar på min bro?” skrek trollet. ”Det är den stora bocken Bruse!” sade bocken, den var så mycket grof i målet. ”Nu kommer jag och tager dig!” skrek trollet.
”Ja, kom du! jag har två spjut!
Med dem skall jag stinga dina ögon ut.
Jag har två stora kullerstenar!
Med dem skall jag krossa båd’ merg och benen,”
sade bocken, och så flög den på trollet och stack ögonen ut på det, slog itu både merg och ben, och stångade det ut i forssen, och så gick den till Säters. Der blefvo bockarne så feta, så feta, att de nästan inte orkade att gå hem igen, och har icke fettet gått af dem, så äro de det ännu. Och snip, snap, snut, här är det äfventyret slut.
42.
Mannen, som skulle sköta hushållet.
Det var en gång en man, som var så ondsint och
vild, och aldrig tyckte han, att hustrun gjorde nog i huset.
Så kom han hem en qväll i slåttertiden, och grälade och
bannade henne. ”Käre, var då inte så ond, far,” sade
käringen; ”i morgon skola vi byta arbete; jag skall gå ut
med slåtterkarlarne och slå, så får du sköta hushållet.” Ja,
det tyckte mannen bra om, och ville det gerna. Tidigt
om morgonen tog käringen lien på axeln och gick ut på
ängen med slåtterfolket och skulle slå. Mannen skulle då
till att ställa om huset. Först skulle han till att tjärna
smör, men då han hade tjärnat en stund, blef han törstig,
gick ned i källaren och skulle tappa i öl. Medan han höll
på att tappa ur öltunnan, fick han höra, att grisen var
kommen in i stugan. Han åstad med tappen i handen, och
