nade hon. ”Hu då!” sade hon. ”Hvad fattas dig?” frågade Draken. ”Åh, jag sofver så oroligt,” sade prinsessan, ”och så hade jag en så underlig dröm.” — ”Hvad drömde du då?” sade Draken. ”Jag tyckte det kom en kung hit och frågade dig huru han skulle bära sig åt för att få rent vatten i brunnen sin,” sade prinsessan. ”Åh, det kunde han väl begripa sjelf,” sade Draken; ”om han gräfver upp brunnen och tager bort den gamla ruttna stocken som ligger på botten, så får han rent vatten igen; men ligg nu bara stilla och dröm icke mera.”
Då prinsessan hade legat litet, så blef hon så orolig och begynte kasta sig i sängen och så vaknade hon igen. ”Hu då!" sade hon. ”Hvad är nu på färde igen?” sade Draken. ”Åh, jag sofver så oroligt, och så hade jag en så underlig dröm,” sade prinsessan. ”Det var då ett fördömdt drömmande på dig också,” sade Draken; ”hvad drömde du nu då?” — ”Jag tyckte det kom en kung hit och frågade dig hvad det blifvit af hans dotter, som försvann för många år sedan,” sade prinsessan. ”Det är du det,” sade Draken; ”men dig får han aldrig se mera. Men nu ber jag dig att du låter mig få nattro och icke ligger och drömmer mera, eljest krossar jag refbenen på dig.”
Prinsessan hade icke legat länge förrän hon åter började bli orolig; rätt som det var så vaknade hon. ”Hu då!” sade hon. ”Nå, äro vi nu der igen! hvad är nu på färde då?” sade Draken; då var han så vild och sömnlysten, att han nära kunnat flyga i flinta. ”Åh, du får icke bli ond,” sade prinsessan, ”men jag hade en sådan besynnerlig dröm.” — ”Det var då hin håle till drömmande också! hvad drömde du nu då?” sade Draken. ”Jag tyckte det kom en drottning hit och frågade dig, om du kunde säga henne hvar hon skulle få igen guldnycklarne sina, som hon hade förlorat.” — ”Åh, hon kan se efter mellan buskarna, der hon låg den gången hon
