Sida:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu/52

Den här sidan har korrekturlästs

42


9.

De tre prinsessorna i Hvitlandet.


Det var en gång en fiskare som bodde nära invid slottet och skaffade fisk till kungens bord. En dag, då han var ute för att fiska, fick han platt ingenting; han måtte bära sig åt hur han ville, och meta och stimma, så fastnade icke så mycket som ett ben på kroken; men då det led långt fram på dagen, dök ett hufvud upp öfver vattnet och sade: ”Får jag det som hustrun din bär under bältet, så skall du få fisk nog.” Mannen svarade genast ja, ty han visste icke af att hon var fruktsam. Sedan fick han fisk den dagen, må tro, och det så mycket han ville ha. Men då han kom hem om aftonen och omtalade huru han hade fått all fisken, började hustrun jämra sig och gråta, och bad Gud trösta sig för det löfte mannen hade gifvit; ty hon bar ett barn under bältet, sade hon. Det blef snart omtaladt uppe på slottet, att hustrun var så bedröfvad, och då kungen fick höra det och fick spörja orsaken dertill, lofvade han att taga barnet till sig och se till att han kunde rädda det. Det led medan det skred, och då tiden var inne, födde hustrun ett gossebarn; det tog kungen då till sig och uppfostrade det som sin egen son, till dess gossen var vuxen. Då bad denne en dag att han skulle få följa med sin fader ut och fiska; han hade en så innerlig lust till det, sade han. Kungen ville ogerna tillåta det, men slutligen fick gossen sin vilja fram; han följde med fadren, och det