icke det som din moder ber dig om;” och det lofvade han. Så gaf hon honom en ring, som var så beskaffad, att den som hade den på sig kunde önska sig två ting, hvad han ville. Han önskade sig då hem, och föräldrarna kunde icke nog förundra sig öfver huru ståtlig och präktig han var.
Då han hade varit hemma några dagar, ville modren att han skulle gå upp till slottet och visa kungen, hvad det nu hade blifvit för en karl af honom. Fadren sade: ”Nej, det bör han icke göra, ty då kunna vi icke ha någon glädje af honom den stunden;” men det halp icke, modren tiggde och bad honom så länge, tills han gick. Då han kom dit upp, var han präktigare både i kläder och allting annat än den andre kungen; detta tyckte denne icke riktigt om, och så sade han: ”Ja, men nu kan du se hurudan min drottning är; jag kan icke få se din, jag. Jag tror icke du har så fager drottning.” — ”Gud gifve hon stod här, så skulle du få se det,” sade den unge kungen, och straxt så stod hon der. Men hon var mycket bedröfvad och sade till honom: ”Hvarför lydde du mig icke och lyssnade till hvad din fader sade dig? Nu måste jag straxt hem igen, jag, och du har förbrukat begge önskningarna dina.” Dermed knöt hon en ring i hans hår, som namnet hennes stod på, och önskade sig så hem igen.
Då blef den unge kungen hjertligt bedröfvad och gick dag ut och dag in och tänkte bara på, huru han skulle kunna komma tillbaka till sin drottning. Jag får se till, om jag ingenstädes kan få veta hvar Hvitlandet ligger, — tänkte han, och begaf sig så ut i verlden. Då han hade gått en tid, kom han till ett berg; der mötte han en som var herre öfver alla djur i skogen, — ty de kommo så snart han blåste i ett horn som han hade. —
