14.
Enkans son.
Det var en gång en fattig enka, som hade blott en
son. Hon trälade för gossen tills han hade gått och läst
för presten; men då sade hon till honom, att nu kunde
hon icke föda honom längre; han fick gå ut och förtjena
sitt bröd. Gossen vandrade då ut i verlden, och då han
hade gått en dag eller så, mötte han en främmande man.
”Hvart skall du hän?” sporde mannen. ”Jag skall ut i
verlden och söka få mig tjenst,” svarade gossen. ”Vill
du tjena hos mig?” — ”Åh ja, lika så gerna hos dig
som hos en annan,” svarade gossen. ”Ja, du skall få det
godt hos mig,” sade mannen. ”Du skall bara hålla mig
sällskap och icke göra någonting för resten.” Så blef
gossen hos honom och mådde väl i mat och dryck och
hade litet eller intet att göra; men han såg aldrig någon
menniska hos mannen.
En dag sade mannen till honom: ”Nu reser jag bort på åtta dagar; under tiden får du vara här ensam, men du får icke gå in i något af dessa fyra rummen här! Gör du det, så tar jag lifvet af dig, när jag kommer igen.” Nej, menade gossen, det skulle han visst icke. Men då mannen hade varit borta en tre, fyra dagar, kunde gossen icke hålla sig längre, utan gick in i en af kamrarne. Han såg sig rundt omkring, men upptäckte ingenting, utom en hylla öfver dörren, på hvilken låg en hagtornspiska. Detta var just någonting att förbjuda mig så strängt också! tänkte gossen. Då de åtta dagarna voro förbi, kom mannen hem igen; ”du har väl icke varit inne i något af rummen?” sade han. ”Nej det har jag visst
