Sida:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu/73

Den här sidan har korrekturlästs
61
ENKANS SON.

men han såg ingen eld under. Det vore roligt att känna om det är varmt, tänkte gossen och stack ner fingret deri; då han drog upp det igen, var hela fingret förgyldt. Gossen skrapade och tvättade det, men förgyllningen ville icke gå af; då satte han en tuta om det, och då mannen kom hem och frågade hvad som fattades fingret hans, sade gossen att han hade skurit sig så illa. Men mannen ref bort tutan, och då såg han nog hvad som felades fingret. Först ville han dräpa gossen; men då denne gret och bad igen, nöjde han sig med att piska honom, så att han fick ligga till sängs i tre dagar. Då tog han ned en kruka från väggen och smorde honom med, och straxt blef gossen frisk igen.

Om en tid reste mannen åter bort och skulle icke komma igen förrän om en månad. Men då sade han till gossen, att om han gick in i den fjerde kammaren, så var det icke lönt för honom att tänka på att få behålla lifvet. Ett par tre veckor höll gossen sig, men så kunde han icke stå emot längre; han måste och skulle in i kammaren, och så smög han sig dit in. Der stod en stor svart häst i en spilta, med ett gödseltråg vid hufvudet och en hösäck vid svansen. Detta tyckte gossen var bakvändt; han bytte om och satte hösäcken vid hufvudet. Då sade hästen: ”Efter du har så godt hjerta, att du vill låta mig få mat, så skall jag rädda dig, jag. Kommer trollet nu hem och finner dig, så dräper det dig. Men nu skall du gå upp på den kammare, som ligger här ofvanpå, och taga en rustning bland dem som hänga der; och så får du för all del icke taga någon af de blanka, utan den mest rostiga du ser, den skall du taga; och svärd och sadel skall du söka dig ut på samma sätt.” Det gjorde gossen; men det var tungt för honom att bära det alltsammans.

Då han kom tillbaka, sade hästen att nu skulle han