kläda af sig naken och stiga ned i kitteln, som stod och kokade i det andra rummet, och bada sig väl der. Jag blir väl faslig då, tänkte gossen, men han gjorde det ändå. Då han hade badat sig, blef han så vacker och fet, och så röd och hvit som mjölk och blod, och mycket starkare än förut. ”Känner du någon förändring?” frågade hästen. ”Ja,” sade gossen. ”Försök att lyfta mig,” sade hästen; åh ja, det kunde han, och svärdet svängde hon också som ingenting. ”Ja, lägg nu sadeln på mig,” sade hästen, ”och tag rustningen på dig; tag så med dig hagtornspiskan, och stenen och vattenflaskan och smörjekrukan, så resa vi.”
Då gossen väl hade kommit upp på hästen, bar det i väg, så att han icke visste huru han kom fram. Han hade nu ridit en stund, så sade hästen: ”Jag tycker jag hör buller; se dig tillbaka! kan du se något?” — ”Der komma många, många efter oss, visst ett dussin,” sade gossen. ”Ja, det är trollet, det,” sade hästen; ”nu kommer han med de sina.”
De redo ännu en stund, tills de som kommo efter började närma sig. ”Kasta nu hagtornspiskan bak öfver axeln din,” sade hästen, ”men kasta den bra långt bort!” Det gjorde gossen, och i detsamma växte der upp en stor tjock hagtornsskog. Så red gossen åter ett långt, långt stycke, medan trollet måste hem efter något att hugga sig igenom skogen med. Men om en stund sade hästen åter: ”Se dig tillbaka! kan du se något nu?” — ”Ja, en hel mängd,” sade gossen, ”liksom en stor socken.” — ”Ja, det är trollet det; nu har han flera med sig. Kasta nu kiselstenen, men kasta den bra långt bort!”
Med detsamma gossen gjorde som hästen hade sagt, reste sig ett stort, stort berg bakom honom. Då måste trollet hem efter något att bryta sig igenom berget med, och medan trollet det gjorde, red gossen åter ett godt
