och då ville han heller icke ha honom; ”du kan gå till trädgårdsmästaren,” sade han, ”du passar bäst till att gå och gräfva i jorden.” Hos trädgårdsmästaren fick han då lof att få stanna; men ingen af de andra tjenarne ville ligga med honom; derför måste han sofva för sig sjelf under trappan till lusthuset; det stod på stolpar och hade en hög trappa. Under den fick han litet mossa till bädd, och der låg han så godt han kunde.
Då han nu hade varit på kungsgården en tid, hände det sig en morgon, i detsamma solen gick upp, att gossen hade tagit af sig mossperuken och stod och tvättade sig; och då var han så vacker, att det var en lust att se honom.
Prinsessan såg ifrån sitt fönster den vackra trädgårdsgossen och tyckte att hon aldrig hade sett någon så vacker. Hon frågade då trädgårdsmästaren hvarför han låg ute under trappan. ”Åh, ingen af medtjenarne vill ligga med honom,” sade trädgårdsmästaren. ”Låt honom i afton komma upp och ligga vid dörren inne i mitt rum, så skola de väl icke krusa för att låta honom ligga under tak med sig sedan,” sade prinsessan. Trädgårdsmästaren sade åt gossen derom. ”Tycker du jag skulle vilja göra det?” sade gossen; ”då skulle de sedan säga, att det är väl mellan mig och prinsessan.” — ”Ja, du har allt skäl att frukta för en sådan misstanke, du,” svarade trädgårdsmästaren, ”du som är så vacker!” — ”Nå ja, om du befaller det, så får jag väl göra det,” sade gossen. Då han nu skulle gå uppför trapporna om aftonen, trampade och stampade han så, att de måste bedja honom gå sakta, för att icke kungen skulle få veta det. Han kom in och lade sig och begynte straxt att snarka. Då sade prinsessan till tärnan sin : ”Smyg dig nu dit och tag af honom mossperuken!” och det gjorde hon; men i detsamma hon skulle nappa åt sig den, höll han den fast med begge händerna,
